Aftonbladet – 8 december 1855, sida 2

Jag tror icke någon af er här hemma skall anse, att jag förlorar så särdeles mycket på det byte jag tänker på att göra. Kanske skall det för min goda, älskade mor nästan bli svårast att vänja sig vid tanken på en sådan der omkastning . . . Huru, Gustaf, du tror.... Jag tror, att min mor icke mer än jag frågar efter hvad verlden anser stort eller ringa. Möjligtvis gör hon det vida mindre. Men ser du, hon är gammal. Hon här nu sedan långt tillbaka vant sig vid att i tanken förbinda hoppet om framgång för mig med den bana, hvilken jag nu står färdig att öfvergifva, innan jag ännu ens beträdt den. Hon har gjort allt hvad en älskande och uppoffrande moder någonsin kan göra, för att jag skulle sättas i tillfälle att genomgå de studier, hvilka en gång borde jöra till det efterlängtade målet ... Oeh nu, menar du, skall hon anse alla dessa uppoffringar fåfängt gjorda. Hon skall mena att allt hvad både hon och du sträfvat varit förgäfves och ändamålslöst. (Forts. följer )