Aftonbladet – 6 december 1855, sida 2

qvämaste vis göra slut på tiden och blifva vitt alla tankar af något allvarligare innehåll — de kunna ingenting vinna af hvarandras umgänge, och det bästa man kan göra är att afbryta ett sådant, så snart man lärt sig inse rätta beskaffenheten deraf. För mig kommer detta uppvaknande något för sent, ehuru jag redan en tid bortåt fänt förebuden deraf. Bättre likväl att det skett nu, än om det längre uppskjutits. Jag får tillfälle nog att tänka öfver mitt förhållande till mina f. d. vänner under de veckor jag nu kommer att vistas på landet, långt nog härifrån för att icke behöfva röna något inflytande af fordna förhållanden. Du reser således... ?0 I morgon bittida. Du ser förundrad ut. Men det är dock icke så helt och hållet ögonblickets infall som det kanske synes. Jag hade längesedan, efter min sista motgång i tentamensväg, då jag för terminen ingenting mer här hade att uträtta, beslutit att med första resa härifrån. Huru länge jag emellertid från den ena dagen till den andra kunnat komma att uppskjuta härmed, är nog ovisst, om icke i afton jag kommit att tänka på åtskilligt som förmått mig att fatta ett raskt beslut. Det kan dessutom äfven hafva sina små fördelar med sig att reså så der hastigt och oförmodadt utan alla förberedelser. Man slipper då både göra och taga emot några afskedsvisiter. Och det är icke alla som, då de ej finna en hemma, åtnöja sig med att stoppa ett kort i nyckelhålet. Jag har sett ersoner, som kunnat springa tio gånger om dagen i,de mest smutsiga och otrefliga trappor, och. det oaktadt de bort kunna förstå att deras visiter varit ingenting mindre än efterlängtade.s ? Dumenar... Jag menar, att du lika så väl som hvar och eri annan hörde hvad j talade om källarmästare och procentare. Stackars f-n! Han har nog endast alltför rätt. Det är icke mången annan som intresserar sig lika mycket för både hans och mina angelägenheter som de