Aftonbladet – 6 december 1855, sida 1

AAA Skr fö nn a re MIR till Statsrådets kunskap komma, — såsom sitt uteslutande privata och fridlysta område, dit ingen profan. blick borde förirra sig, hvaröfver intet: profant ord, d. v. s, intet granskande omdöme, åtminstone intet annat än det obetingade: ochdevuerade: ;lofordet,; borde kunna få göra sig hördt. Det är ännu i friskt minne, huruledes vid början af förra riksdagen, då: em liberal ledamot i borgareståndet började tala om Sverges förhållande till främmånde makter och dervid kom att uttala ordet Ryssland, den åt hr assessor Lagergren nådigst anförtrodda talmansklubban genäst försökte afklippa alla obehöriga utflyktet på detta område. : Strikturen lyckades, för. den: gången, men under riksdagens lopp tog saken;förnämligast genom vederbörandes egna bearbetningar, en helt annan vändning. Genom en följd af tumningar och, vidtalningar, som numera icke äro någon: hemlighet, lyckades man, fastän med knapp nöd, att af Ständerna framklämma eå underdånig tacksägelseadress för neutralitetsförklaringen. Man har sedermera fått se hvad denna adress dugdetill; nemligen till att inför hela verlden presenteras såsom ett. sämfäldt votum af hela svenska folket att det icke under några omständigheter ville komma i något clamamus med den mäktige östergrånnen. Ständerna hade således af sjelfvå det rättrogna nitet blifvit inledde att opinera i de allmänna politiska frågorna, och till en början utföllo äfven opineringarne efter vederbörlig önskan; men: under den sednare. delen af riksdagen antog diskussionen, förmodligen emot all beräkning, en helt: annan karakter, och våra förhållanden till RyssHländ debatterades med en öppenhet och en utförlighet, som mån nu mera ej ens försökte att afklippa med några klubbslag. Exemplet är således en gång för alla gifvet, att den svenska riksdagen kan draga de så kallade ministeriella ärendena under offentlig dis kusstion, och detta exempel kan svårligen undgå att vid kommande riksdagar vinna efteårföljd, sannolikt i en ganska betydande utsträckning. i t ; Diskussionen af samma ämnen inom den frisinnade pressen, ytterligare lifvad af de Bergman-Schinkelska : uppenbarelserna, uppIysingarne förande afsigten. med de danska rbstningarne; som genom den bekanta danska ung 9 g riksrätts-aktionen kommit i dagen, och flera ahdra omständigheter; har man naturligtvis äfven efter bästa förmåga bemödat sig att förkätträ såsom ofosterländsk,, ledande till söndring mellan regering och folk, underFparde styrelsens under kritiska omstänigheter nödiga kraft, och så vidare; och Kamarilläns hejdukar inom och utom pressen Hafva, allt sedan början af förflutna sömmar, icke en gång försmått kringbära den insinuationen, att hela denna diskussion varit förd i Rysslands intresse; genom af Ryssland ordentligt besoldade agenter. Denna visa har al smutspressen varit regelmässigt uppstämd en och två gånger i veckan, och en eller ett par af de trogne i landsorten hafva vederbörligen instämt i kören. Svenska Tidningen, som hittills blygsamt åtnöjt sig med att orda om käxets vämjeliga dy, om ett folk som äter sig sjelf, en nation som finner en njutning uti att slå sig sjelf, sin regering och sin konungaätt djupa. kännbara sår), om gnagare, till naturklass och yrke, från hvilka man med motvilja bortvänder sig, m. mi: m. m.,; har i går ändtligen uttalat sig öppnare och omstindligare, genom införande af det ofvanbemiälta Östötabrefvet, naturligtvis utan all reservation. organ har derigenom blifvit fullständig. Detta bref är så märkligt, att vi här införa det, till hugnad för våra läsare i hufvudstaden och dem i landsorten, som eljest möjlien skulle hafya förbisett det i den gratis erhållna och: derföre måhända mindre än vederbort värderade. skänken af Svenska Tidningens nummer. Det lyder sålunda: Man har i allmänhet med stor förundran här läst de opartiska artiklarne, en tid bortåt, i Östgöta Correspondenten, der inga beskyllningar sparas mot regeringen för: dess föregifna politiska sympaåtidr, som ingen menniska tror på, då motsatsen ligger tydligt i dagen. Man beklagar förvillelsen hos en i grunden så hederlig man, som dess redaktör, att af politisk entusiasm låta förleda sig icke blott till de mest vrängda framställningar af fordna och närvarande förhållanden, utan i allmänhet till ettskriftbtälleri, som i detta ögonblick kunde verka ganska olycksbringande, om de läsande fästade någon synnerlig uppmärksamhet derpå, men hvilket med dessa artiklar, söm blifva allt mer tråkiga, icke är fallet. Rättvisan mot tidningens redaktör fordrar likväl, att man till kännedom utom provinsen bringar, hvad inem densamma är temligen -allmänt kändt, att den välmenande redaktören, hvars force är romanskrifveri, der han har verkligt snille, men hvars hufvud för Politik är ganska svagt, i dessa artiklär har ingensannan skuld, än att han låtit narra sig till deras införande. Då. det är uppenbart, att ingenting kan vara för Ryssland angenämare, än att här utsås misstroende till regeringen, mellan styrelse och folk, så frågar man sig, hvad intresse den författaren kan fransar han aldrig tycktes tröttna att leka.