diås som hän icke kände kfsäga sig, äfven om detta höje köstade honem hans enda dröm oM Sällhet2i lifvet? Eller vär kanske klufNg6h den makt, söm höll Honom fången, ingetting annat än denna gamla fåfänga, begäret att någonting vara eller fastmera Synas, hvaråt vi alla; på ett eller annät Sätt, skåtta under nHågon period af vår lefiad? Gästafs sinne hade likväl änm för inycken friskhet öch lif, och häns själ hade alltför tidigt vänt sig vid vyer åf mera omfattning och djup än dem hans nuvårande, mera ändefattiga umgängeskrets kunde erbjuda, för ätt Han icke allt söm oftast Skälle känt luften i deras sällskap qvaf och längtat efter ett friare och innehållsrikäre lif än hvad här erbjöds HåhHöm., Detta sökte han också på sednare tider alltmera öftå Hös fordha skol) och eymmanikamrater, hvilka: gått eh annan väg till ära och utmärkelse, ti hån sjelf och, mediwn ban blef en salongernas älskling, svingat Sig up till värdigheten af källärlifvets hjeltar och orakel. Så mycken öppenhet och frimodighet Tåg der i häns blick, och så mången gång häde än häft tillfälle att bevisa sig som En sann och trofåst kamrat, ätt aldrig något spetsigt skämt eller någon ovänlig blick mötte honom, då han mången gång, sent om nåtten återvändande från en bal, med glacchandskarne ännu knappt afdragna, lackerade skör och näsduken döftande äf essbouquet, inträdde i ett stojande lag åf muntra äryckesbröder, hvilka i allmänhet med ganska omilda ögön betraktade icke allefiast allt hvad söm kunde hänföras till lyx, utan äfven mycket af hvad andra menniskor änse nära nog oundgängligt för sin kömfort. Att emellertid dagar; Sålunda delade erhellån salöngslifvet och glada källarscener, icke Skulle lemna särdeles TAycKen tid öfrig tll hvad för studenten mäste vara Kufvoadsak, det faller sig lätt Hög att gissa, OSNå, Gustafio såde en smärt yngling medi små hoppgifvåhde mustäcker, bantleret öfver axeln och stora kerpralsepåletter, med hvilkas