Aftonbladet – 5 december 1855, sida 3

— Hatrikel öfrer Dorpats: äldsta universit:t meddelas i åttonde bandets första häfte af Mittheilungen aus der livländischen Geschichte. Denna det första och svenska universitetets matrikel omfattar åren 1632—1665. Det vore intressant, yttrar hr A. Schlefner, hvilken anmäler matrikeln: i Das Inland, att utur tillgängliga källor taga reda på de enskilda medlemmarnes af universitetet öden. Tidpunkten emellan 1632 och 1665 upptager öfver 1000 namn. Af dessa komma öfver 400 på det nuvarande Sverge. Starkast är antalet af studerande från Smäland, nemligen 125, hvaribland 3 ifrån Jönköping och 7 ifrån Kalmar. Detta är lätt förklarligt genom den ständiga förbindelsen till sjös med det tvärtöfver liggande landet. Westergöthland representeras af 61, Södermanland af 46, Wermland af 36, Östergötland af 30, Westmanland af 26, Nerike af 18 studerande. Ifrån Stockholm finnas 12 namn, ifrån Upsala 8, ifrån Gefle 3. Ifrån Westerås kommo 7, ifrån Upland 9, ifrån Dalarne 5, ifrån Medelpad 1. Antalet af finnar uppgår till vid pass 120. Af dessa kommo 31 från Wiborg, 29 från Nyland, 7 från Österbotten, 5 från Tavastland, 4 från Helsingforss, 6 ifrån Åbo; ifrån Jomala, Borgå och Perno hvardera 2, ifrån Hollola, Euräpää och Hattula en från hvarje ort. Finnar af adel (nobilis fenno) voro 5. Till och med ön Björkö representeras af ett namn. — Ett ömtåligt samvete. I engelska blad berättas följande märkliga sjelfmord, föranledt af en nog långt : drifven samvetsgrannhet: M:r Charles Moseley, 40 år gammal, boende i Midleton-Street n:o 16 och för flera år sedan anställd som bokhållare vid engelska banken, hade natten emellan den 6 och 7 November en obehaglig dröm, i hvilken det förekom honom att han eftersattes af polisen för bedrägerier emot banken; det fanns emellertid icke den ringaste yttre anledning till denna dröm, som likväl oroade m:r Moseley på det högsta, och han talte ofta om den under loppet af dagen; oaktadt hans hustru och vänner gjorde sitt bästa att förströ honom, var han melankolisk och förstämd. Natten emellan onsdagen och torsåagen hade den olycklige mannen samma dröm; han uppvaknade under skrik och jemmer, störtade sig utföre trappan till köket, och innan hans hustru kunnat upphinna honom, hade han med en förskärareknif uppristat magen och med knifven afskurit de inelfvor, som föllo ut ur såret. Läkare anlitades ögonblickligen, men mir Moseley dog tre timmar derefter, och hans sista ord antydde, ait han sjelf genom denna drömda oredlighet ansåg sin ära fläckad.