så mycket som endast ofullständigt och halft kunnat ske genom de der långväga brefven. Ja, mamma! Och om några ögonblick kan han vara här. Ångbåten väntades ju straxt på eftermiddagen. Och jag tänker, Gustaf dröjer ej många ögonblick vid hamnen, isynnerhet då han vet att mamma skickat hästen emot honom. Ack, hvad det är roligt att tänka att vi ännu denna afton skola råka honöm, skola hafva honom här midt ibland oss. Och hvad Gustaf skall vara ofålig. Jag tänker, brunte får nog släppa till krafterna iafton. Du säger ingenting du, Maria. Men det behöfves också icke. Dina ögon tåla tydligt nog de.n