Aftonbladet – 1 december 1855, sida 3

försedt med en förträfflig karta, måste anses såsom en verklig vinst för vår litteratur, och förläggaren, hr Alb. Bonnier; har en verklig förtjenst af att hafva gjort det för ett ganska billigt pris tillgängligt för den svenska allmänheten. Den svenske öfversättaren har förtjensten af att hafva kompletterat den märkvärdiga berättelsen. om commodore MClures treåriga resa i Polarhafvet från 1850 till 1853, och problemets definitiva lösning. Denne utmärkte sjöman tillkommer äran af nordvestpassagens slutliga upptäckt, ehuru han ännu icke lyckats att sjelf från Behringssundet framtränga med sitt chefskepp Investigator till Baffinsviken och på denna väg återvända till England. Den praktiska betydenheten af denna upptäckt är ringa, men den teoretiska vinsten för vetenskapen är desto större, och de i sanning romantiska händelser han och hans följeslagare under deras långa och försakelsefulla färd upplefvat sluta på ett värdigt sätt den sannfärdiga sagocykeln om det sista årtiondets underbara nordpolsfärder. Sluta? — nej, det menskliga forskningsbegäret skall icke öfvergifva dessa hemlighetsfulla trakter, fastän numera beklagligtvis hoppet synes vara ute att erfara något mera om sir John Franklins och hans olyckligc följeslagares öde. Ännu i dessa sista dagar hafva vi från Nordamerika erhållit underrättelser om en annan, derifrån utrustad expedition, den andra nordamerikanska, som afgick den 31 Maj 1853 under dr Kanes befäl. och hvarom det nu anmälda arbetet icke har sig något vidare bekant än att de två skepp som utgjorde den, Arctic och Release, varit sedda på åtskilliga punkter af det nordliga Grönland. Denna expedition återkom den 11 Oktober till Newyork, helsad af hela stadens jubel. Den har icke hemfört några underrättelser om Franklin, och har icke en gång varit i stånd att nalkas Beecheyön, för att der uppställa det monument öfver den saknade, som hans högsinta maka anförtrodde åt dr Kane att upprätta på samma fläck der han sjelf lät inrista namnen på sina tre för nio och ett halft år sedan der aflidna följe slagare. Deremot har dr Kane utforskat Grönlands stränder längre i norr än någon före honom, och der ofvanför funnit ett oerhördt isfält, som skiljer Grönland från ett ännu aflägsnare fastland, hvilket han kallat Wellingtons land. Dr Kane öfvervintrade med sina följeslagare på 789 nordlig latitud, der solen under fyra hela månader var gömd under horison-. ten, och der kölden i medeltal steg till 50 grader och derutöfver. Men han framträngde dessutom ännu 4 grader nordligare, till 82 30 nordlig latitud, det vill säga närmare nordpolen än någon mensklig varelse hittills kommit, och endast 173 svenska mil från densamma. AÄfventyren under denna långa och mödosamma färd äro ej mindre romantiska än under någon af de föregående forskningsresorna, men resultaterna för vetenskapen ännu klarare bestämda. Redan förut hade den på våra vanliga kartor ännu i en spets utlöpande men tillslutna Baffinsviken fått ett helt annat utseende och öppnat sig i det breda och till större delen isfria Smiths Sund, hvars kuster nu blifvit af dr Kane fullständigt kartlagda. Men detta sund förenar sig åter uti det öppna polarhafvet, och detta är det verkliga stora resultatet af dr Kanes andra upptäcktsresa; en rymd af 3000 eng. qvadratmil har blifvit befunnen fullkomligt isfri, och denna kanal har fått namn efter förre statssekreteraren för sjöväsendet i Förenta Staternas regering J. Kennedy, under hvars auspicier expeditionen företogs. Den stora isbetäckta viken mellan Grönland och det nyupptäckta landet Washington har deremot blifvit uppkallad efter en mr Peabody i Baltimore, som var en af expeditionens mest nitiske befrämjare.