Aftonbladet – 1 december 1855, sida 2

skap? En sådan förtjusning borde då icke vara så särdeles farlig. Och dock har man sett äfven sådana blifva icke blott älskade, utan saknade och sörjda af månget hjerta, hvars djup de aldri, kunnat ana, hvars behof af kärlek och sällhet de aldrig kunnat fatta, än mindre tillfredsställa. Jag hade gerna gått in på att heta Adolf i hela min lifstid, om jag derunder en enda gång fått emottaga ett bref som andats så mycken sann och innerlig kärlek.