Aftonbladet – 1 december 1855, sida 1

STOCKHOLM, den I Dec. Nedanstående till oss redan i början af veckan. insända artikel, hvars införande bristen på utrymme hittills hindrat, hafva vi, då den innehåller många ganska sunda och riktiga åsigter om hvad som bör utgöra det förnämsta motivet och de nödvändigaste vilkoren för vårt deltagande i kriget, icke ansett oss böra undertrycka. I ett afseende måste vi likväl på det mest bestämda sätt reservera oss mot författarens åsigt, nemligen i frågan om tänkesätten i Finland. Vi tro ej på någon ryssvänlig entusiasm i detta land, hvars gränslösa lidanden under sista delen af kriget och framför allt i närvarande ögonblick, enligt säkra underrättelser derifrån, öfvergå all beskrifning. Det är oss sagdt af personer, som äro i tillfälle att känna förhållandet, att nöden i storfurstendömets sydligare delar är oeihörd, och att det arma folket, som i Helsingfors måste köpa sin ved för nära 40 rdr rgs famnen och saltet marktals till proportionsvis ännu högre pris, säger sig heldre vilja omkomma för de ryska vapnen än för den ohyggliga hungersdöden. Den officiella förtjusning öfver. ryssväsendet, som man stundom läser i Finlands tidningar, torde under sådana förhållanden vara lika litet värd såsom uttryck kf folkets sinnesstämning, som våra ständers med lock och trug tillställda underdåniga tacksägelseadress kan anses såsom ett uttryck af svenska folkets förmenta hänförelse för neuraliteten.. Om således författaren har fullt rätt i sin uppfattning af de förenade rikenas uppgift att icke gapa efter eröfringar. utan att vara en kulturstat, så utesluter denna rol dock för ingen del förpligtelsen att, efter måttet af in förmåga, medverka till frigörandet från Rysslands öfvervälde af en nationalitet, så dyrbar för svenska hjertan som den finska. och så väl egnad att utgöra en förmur för den civiliserade verlden mot det inkräktande czarväldet. Vi hafva redan för åtta månader sedan uttalat våra tankar om den djupa och förhatliga