Aftonbladet – 29 november 1855, sida 2

pass (som enligt författningarne hvarje student skall förete, för att erhålla generalguvernörspass till utlandet) med särskildt pass af generalguvernören Berg. Denne hade gifvit T. rörande förmaningar att genom flitiga efterforskningar vara sitt land nyttig. Wulffert hade i religionens namn uppsporrat hans nit; han hade sagt, att bland studenterna vore ettriktigt röfvarband, som det vore af vigt att upptäcka. Sedan nu allt blifvit upptäckt, går W. omkring och jemrar sig öfver att man kan tro så illa om honom, att han skulle så velat leda en yngling i förderfvet. Generalguvernören har ansett sig föranlåten att bekräfta den relegationsdom studenterna uttalat öfver T. och har derigenom velat i allmänna omdömet afskudda från sig all delaktighet i denna nesliga och misslyckade affär, hvilket dock icke lyckats. Denna nedrighet tillika med många andra omständigheter — hvaribland jag endast vill nämna hr Schills utnämning till tredje rysk professor vid universitetet — har öppnat ögonen på äfven de mest blinda och optimistiska, och man börjar alltmänt ledas vid detta elände. Sveaborgs bombardement i somras, då Helsingfors helt och hållet berodde af de allierades ädelmod; de ryska rapporterna, som såväl då som förut och efteråt vanställa allt; spioneriet och förföljelsesystemet mot skärgårdsbefolkningen, som afhålles från sin enda näring, fisket, för att de icke möjligen skola kunna lemna upplysningar åt de allierade; det fräcka skrytet och förtalet i de officiella och halfofficiella tidningarne, under det mer än hälften af soldaterna ligga på hospitalerna här, gevären äro sådana, att de knappast kunna träffa på 150 steg, och krutet under all kritik; den odrägliga inqvarteringstungan och framsläpandet af krigsförnödenheter genom kronoskjutsar; penningstockningen, som alldeles hotar att döda all rörelse, derigenom att det klingande myntet allt mer och mer påett mystiskt sätt försvinner; vissheten slutligen derom, att i fall ryssarne nästa år måste retirera härifrån, de skola taga med sig vår bank samt. bränna och plundra allt hvad de kunna: — detta och mycket, mycket mera, hvarom volymer skulle kunna skrifvas, alstrar en stämning, som jag icke kan Beskrifva. Skall någon tro att förnuftiga menniskor, gom ha sådant under ögonen, icke med fröjd skulle tillgripa hvad helst som befriar dem derifrån! Det mycket berömda finska tålamodet är alldeles uttömdt. Skall icke nästa vår blanda litet blågult i de färger som på sista tiden varit synliga vid våra kuster? Iron och hoppet härom bli med hvarje dag allt lifligare. Måtte det ej gå om intet! Måtte den ädla modren komma ihåg fordna tider och icke likgiltigt åse, huru dess dotter går förlorad i dödsens och mörkrets skuggap! Det säges, att generalguvernör Berg skall afgä härifrån och ersättas af grefve Liewen. Mais tout cela est gal. På Sveaborg byggas nu baracker af två rader stockar, med ett par alnars påfyllnad af jord, på några ställen äfven af ett lager faschiner. — — — asken RR