Aftonbladet – 27 november 1855, sida 1

TUVTR PPS SR PP E ITRI, TR ST TTR PER OUT ER CET se rese NR EEE TORESSON TE förskrifvit åt den store trollkarlen Momus, ej såsom Odin åt Mimer sitt ena öga, utan på samma gång ögon, öron, förnuft och alla sinnen? MHvarför kan ej denne väldige kämpe få efter eget behag rida gränsvakt vid den garanterade Nevaströmmen och då och då måtta sin lans genom dimman åt skuggorna som vandra på det fordna Petersburgs ruiner? I n tid, då lardsortspressen egnar allt mer och mer allvar och talent åt de fosterländska frågornas förnuftiga behandling, är det af största vigt att dess organer genom en lugn och manlig diskussion komma till den endrägt i öfvertygelser, som ensam förlänar dem detta stora och rättmätiga inflytande på allmänna saker, och i tid till sans återföra de röster som, uppblåsta af inbilskhet och sjelfkärlek, störa det allmänna samljudet. Tidningen Upsala har inga små anspråk. För kort tid sedan ställde den till hela landsortspressen ett braskande manifest, med uppfordran att taga landets öfvergifna angelägenheter i sina händer, och den tror sig nu förmodligen kabriolera i spetsen för en skara, på chefskapet hvaröfver den naift röjer sina anspråk. Det är dock fara : värdt emellertid, att en blick tillbaka skulle störa illusionen. Vi hafva ännu ej sett sådana öfvertygelser delas af många, knappast af mer än en, att situationen närmar sig med stora steg, då vestmakterna, sedan de intagit kejsarrikets hufvudstad, skola komma och erbjuda Sverge Finland med Nevagränsen såsom pris för dess förbuud, om vi blott vilja ifva oss tid att vänta. Under denna väntan finner nog gräset att växa öfver de nu styrande regeringarne och de nu kämpande folken, och skulle en sådan väntningsmaxim omfattas af Sverges regering, så är det mer än sannolikt att general Canrobert nu beklagar det fullständiga misslyckandet af sin beskickning, och att den väntade ryske amiralen skrattar i sitt skägg, tacksam för den goda handräckning han fått af tidningen Upsalan och: dess likatänkande vapenbröder. Till sådana storskräflande fantasters tjenst var det isynnerhet, som vi i förra veekan ansågo om böra aftrycka en artikel ur det:engelska bladet Examiner, hvars anspråksfulla och ensidigt penningdryga ton väl må väcka ovilja i svenska sinnen, men som i alla fall har den förtjensten att för våra krigssvärmare på ett ganska sannfärdigt sätt måla tänkesätten hos en stor del af Englands ipolitiskt afseende, nemligen såsom penningbeviljande i underhuset, ganska inflytelserika klasser, Välj: skall således parlamentet med glädje. mottaga Sverges allians, och äfven, såsom vi hoppas, i fråga om subsidier tänka och handla betydligt liberalare än det bemälta bladet gifver vid handen; men det stora priset för Sverges medverkan torde väl i alla fall blifva dess egen vinst af en hotande grannes maktförminskning. Men huru hotar oss Rysslands makt, antingen till sjös eller till lands? Om de som nu med full hals ropa på Finland, Finland, Finland ! i stället lika kraftigt agiterade för den ryska Östersjöflottans förstörin och rascringen af dess skyddande hamnar, så skulle i ropen röja sig en politisk tanke och ej blott ett sentiment. Reduceradt till en blott landmakt är Ryssland för oss föga farligt. och 2 å 300.000 man kunna då gerna stå på Finska vikens stränder och hotande blicka öfver till Grisslehamn, utan att de, just mycket skulle skrämma osg, vore än Ålands hat aldrig så många gånger bottenfruset. Är åter Rysslands flotta en gång i grund förstörd, så fordras det åtminstone en mansålder att återställa den i samma skick som nu, och på den mansåldern hunne också Sverge att i trygghet utveckla sina tillgångar, och lättadt från en dryg del af de bördor som nu trycka folket i och för dess försvar snart blifva iståndsatt att för behofvets stund rusta sig på ett verksammare sätt än nu. Under en så lång tid skulle också otvifvelaktigt, händelser inträffa inom sjelfva czarväldet, som förminskade dess anfallskraft eller åtminstone riktade den åt andra håll, liksom äfven inom det skandinaviska norden efter all sannolikhet förestå sådana förändringar, som kunna göra ett gemensamt och derigenom något betydande försvar) möjligt och verkligt. Det närmast förhanden I liggande ändamålet med vårt deltagande ikriget synes oss alltså böra vara Rysslands tillintetgörande såsom en sjömakt. Finnes detingen sannolikhet för att detta mål, äfven med vårt biträde, af de allierade skall uppnås, då må vi sitta stilla och ej utsätta oss för Rysslands hämd; finnes den, så är det endast en akt af sjelfbevarelse att dertill medverka, Maktförökning för oss och maktförminskning för Ryssland — till lands — må komma efteråt såsom kri 2ölyckan det fogar; och skall något grundligt uträttas i den europeiska fredens intresse, då måste ej blott Finland till de stora gjöarne slitas ur dess klor, utan äfven, efter den polske generalen Mieroslawskys sterartade plan ett bredt bälte af oberoende länder ända från Östersjön till Svarta hafvet, Kurland, Liffland hela Polen öeh Donauprovrinserna, läggas mellan czarväldet och det fredliga Europa... En sådan reglering af Europas karta måste en gång komma och må utgöra ett mål för alla frihetens vänners varmaste förhoppningar, men det vore utan tvifvel nog förmätet att vänta detta resultat omedelbart af de närmaste händelserna. — ut 20. 5 me ne ER on DL — Viaf extra utgiftsmedlen å riksstatens åttonde -hufvudtitel har K. M:t behagat, såsom gra-tifikationer för en gång, tillägga följande belopp åt nedannämnde äldre personer inom Kalmar stift, som -— vt ta