Aftonbladet – 27 november 1855, sida 1

att utsträekas till. Stockhelm. st I STOCKHOLM, den 27 Nov. Den åvigt vi i måndags åtta dagar sedan uttalade, att en fredsmedling torde varit bland öfverliggningsämnena under general Canroberts beskickning till vårt hof, synes erhålla en viss bekräftelse genom de underrättelser som de sednaste posterna tillfört oss från utlandet. Det synes nemligen ganska påtagligt att vestmakterna känna djupt behofvet af fred och att, om också deras medel för krigets kraftiga fullföljande lyekligtvis ännu äro långt ifrån uttömda, deras regeringar dock torde dragai betänkande att af sina folk för ögonblicket fordra större uppoffringar, innan de kunna visa att alla medel till fredens återställande blifvit förgäfves försökta. När man i dess sammanhang läser franske kejsarens tal vid verldsexpositionens afslutande, kan man icke undgå att i den starka interpellationen till de neutrala rikenas undersåter, hvilken förut på telegrafisk väg blef oss bekant, finna en sådan mening. Han ville dermed tydligen ådagalägga, att alla europeiska regeringar borde förena sig i ett uttalande till förmån för den sak för hvilken vestmakterna kämpa; för att genom den moraliska tryckningen på Ryssland förmå detta välde att gifva efter och genom sina eftergifter göra fredens återställande möjligt. En kraftig förklaring: af alla hittills neutrala regeringar, att de vore genomträngda utaf rättvisan af den :sak som de allierade förfäktade, och att de vore beredila att med vapen understödja sina föreställningar, ifall ingenting med godo kunde uträttas, skulle icke förfela sin verkan ens på allaryssars stolte och hårdnackade sjelfherrskare.: En sådan förklaring från de skandinaviska makternas sida var måhända allt som genom den franske ambassadören i första rummet åsyftades, och endast eventuelt, i fall denna förklaring icke funne gehör hos den som vederborde, torde det hafva varit fråga om ett väp nadt uppträdande å Sverges sida. Om denna förutsättning är riktig, skulle då svenska män önska att vår regering undandroge sig åtagandet af ett kall, som visserligen bröte vår hittills iakttagna opartiskhet och ställde oss bestämdt på vestmakternas sida, men söm ändå icke, åtminstone till A början, kastade oss in i des aktiva kriget, hvilket äfven i Iyckligaste fall medför uppoffringar och lidanden, för hvilka den fredsvanda samtiden helt naturligt i det längsta ryggar tillbaka? Vi Hade föreställt ess att härora knappast skulle gifvas mer än om tanke, åtminstone icke hes dem, som ända från början så afjordt och skemingslöst fördömt neutraliteten. en vi finna att vi misstagit ess, Det gifves inora landsortspressen några få, vi säga det med tillfrodsställelse, ytterst få, men doek skäligen högljudda röster, som alltigenom med full hals repat på krig, men, somm deck i det hela äro de ursinnigaste försvarare för neutralitoten guard-måne, just genom de vilkor som de uppställa för vårt deltagande i kriget. Aldrig kunde de ryssvänliga insändarne i Svenska Tidningen önska äg bättre bundsförvandter.. Så läste vi i går i ett blad, som utgifves i rikets första universitetsstad, och som oupphörligen och af alla krafter tutat i sin skrällande krigstrumpet, att Sverge paldrig pbör öbfvergifva neutraliteten för mindre pris öm Finlands fullkomliga frihet och återförenigg med Skandinavien; ech hvilket Finland? Ej det lumpna lilla jordstycket till Viborg, utam ett Finland med Gustaf Adolfs gräns till och med Ladoga, samt Ingermanland: till. Neva, Schlusselburg och Nevafästningen, och Krenmstadt antingen: öfverlemnadt till Sverge, rascradt eller ock gjördt till eh neutral fästning, som tilla vidare stannar ide allierades händer! Det kan man ju kalla vilkor .med besked. Vilja de (allierade), förpntsatt att de äro segervinnare och hafva tagit Petereburg (!), ändamålet, freden, och Sverge såsom dess gränsvaktare, så måste de äfven ovilja medlet, en för Finlands behållande nödsvändig militärgräns. . .. Det förstås att Ryssland icke lätteligen. skall. förmås att gå in på en sådan fred; men hvad vill mån göora. Antingen måste alit förblifva som det är, och det hanna vestmakterna ej låta det blifva, eller måste Svergs få Finland uned Neva till gräns, och det måste vestmakterna bereda Sverge med dess egen tilljjelps eller ock är hälftenp (hvarföre: ej let hela) af det blod och de penningar de i kriget hafva förslösat och komma att slösa, bortkastad utan ändamål, Ett tredje gifves icko...n Detta är, såsom samma tiduingablad så blygsami och tillike så träffande Itiryeker sig; svåra egna, väl något förmätna, men likväl enda riktiga och förnuftiga åsigter i detta högvigtiga ämnen, (!) Men, tarde någon invända, hvarföre kan ej len yvälvisa och högvigtigan tidningen Upala få ha: sina förmätna och enda riktiga sigter för sigsjelf, och efter sitt hjertas lust tminutera åt kunderna i den lärda Fyrisstas en detta onrgrumdliga djup af nebis-Visdom, 5r hvars erkällande den synes hafva pantCr GR Cage RR J— ht et mn ör Rn