Aftonbladet – 26 november 1855, sida 2

värdes bevilja mig en stunds uppmärksamhet; vi hafva allvarsamma saker att afhandla.n Jag har ingenting att höra, ingenting att svaras, mumlade Florentine. Detta är en villfarelse, madame. Vi äro nu icke mera i Paris, och ni är icke vaktad här. Slumpen har öppnat för mig edra dörrar. Vi äro ensamme, Monsieur de Barjolle är i Toulon, jag vet det. Tillfället är gynnande, och jag skall ej vara nög dåraktig att låta det undslippa mig. Ni sjelf kan icke förmoda det.n Hvad har ni då att säga mig? frågade Florentine med en rörelse som det icke var henne möjligt att fullkomligt beherrska. Ingenting som ni icke känner förut, madame, ty det är omöjligt att ni förlorat allt minne af mitt bref.p Madame de Barjolle svarade icke. Ifall ni icke skulle komma ihåg det, ställer jag mitt minne till er disposition, madame, jag akall kunna upprepa för er innehållet deraf.x Nog, monsieur! afbröt Florentine med styrka, tillägg icke ett enda ord. Ni är här bos mig, hos min man. Upphör med ett språk, som jag icke vill höra på något ställe, och ännu mindre här Må så vara, madame; jag ser att ni har godt minne. Det är denna sak jag ville hafva på redig fot. Men, monsieur, förklara er, Hvad har jag gjort som kunnat ådraga mig en dylik föröljelse från er sida.n Jag antager uttrycket, madame. Jag skall gå ännu längre i min uppriktighet. En annan skulle kanhända åberopa en djup passion, en oloflig kärlek. Jag skall icke göra detta. Hvartill skulle det väl tjena att ljuga? Jag älskar er icke, madame. Om min enträgenhet hos monsieur de Barjolles maka har kunnat förleda er att tro detta, så vill jag säga er att denna enträgenhet har jag visat icke derför att jag älskar er, utan derför att jag hatar honom. Ni, madame, är endast verktyget för detta hat.