Aftonbladet – 26 november 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 26 Nov. Hvad är politiskt förräderi? Vi hade aldrig trott att det bistra ordet skulle behöfva uttalas i detta lugna och fogliga samhälle, der politiska meningar väl med ifver kunna förfäktas, men der man lyckligtvis ej varit van att slunga mot olika tänkande så hårda beskyllningar. Men Svenska Tidningen har nyss försökt ställa oppositionspressen till ansvar, såsom den der skall hafva anklagat landets egen regering för förräderi, och vi måste mot vår vilja upptaga den galna och tanklösa beskyllningen. Hvad är förräderi? Om ett parti under brinnande krig stämplar till fördel för landets fiender; om en härförare för penningar eller andra förmåner uppgifver fästningar, skepp eller armåer; eller om personer, som hafva i sitt förvar vigtiga hemligheter rörande ett lands tillgångar, belägenhet, utrustningar och planer, öfverlemna dessa hemligheter i andra makters händer, hvilka deraf kunna göra ett för det egna fosterlandet skadligt bruk; detta och annat af samma beskaffenhet må utan all skonsamhet nämnas vid sitt rätta namn. Men om i ett neutralt, midt emellan två krigförande makter beläget land finnas två partier som med sitt deltagande och sina välönskningar följa hvardera af de krigförande makterna, så må ingendera våga att kalla den andra för en förrädare. Hvad är det också som man sagt? Att svenska folket lifvas af deltagande för vestmakternas framgång mot Ryssland, men att man ännu alltjemt icke sett dessa sympatier delade af regeringen, Är detta en anklagelse för förräderi? Huru ofta gå ej regeringaraes och folkens sympatier beklagligtvis i olika riktningar, i inre som i yttre politik? Huru sällan till och med gå de i fullkomligt samma kosa? Det är illa att så är, men icke må man ändå tala om förräder. Att en och annan till och med häri landet, der Rysslands maktförökning af allmänna medvetandet uppfattas såsom en af de största vådor för vär politiska tillvaro, ännu anser Rysslands öfvermakt i det europeiska samhället såsom ett nödvändigt vilkor för den borgerliga ordningens upprätthållande, är något som man dagligen har tillfälle att erfara. Vi beklaga deras kortsynthet, utan att derför kalla dem för landsförrädare. Konung Carl Johan trotsade en hel nations antipatier, för att grunda SALU: mentbruk. e och mindre, i åtskilliga Provinser erge. la Församlingar af Hufvudstaden och vårdar, serdeles passande för fabriksenomse hos undertecknad, som fort emottager egendomar jemte Arrenden, J. M. ZEFFERIN. Regeringsgatan M 36.