Aftonbladet – 23 november 1855, sida 2

gen ämnar handla. Förgäfves: grafvens tystnad är ej djupare än regeringens i detta fall. — Oro förnimmes i landet öfver de höga spanmålspriserna, fråga uppstår om exportförbud, tidningar som misstänkas att på garderobsvägen stå i rapport till vederbörande framkasta vinkar om ett sådant, styrelsens salongsförtrogne yrka åtminstone på en undersökning af de efintliga tillgångarnes större eller mindre tillräcklighet; andra organer inom pressen begära en öppen förklaring åtminstone huruvida exportförbud kommer att ens påtänkas eller icke. Ovissheten betager affärernas gång deras stadga och gör spekulationen feberaktig: man skyndar sig att begagna den tid, hvars varaktighet man icke är säker om, att sälja och utskeppa allt hvad man kan och äfventyrar just derigenom en förnärasäljning, som vid säker utsigt på affärernas ostörda gång icke behöft befaras. Skulle just härigenom ett exportförbud slutligen tvärt påkallas, så inses lätt att, utom den rubbning let skulle åstadkomma i de större affärsförhållandena till utlandet, blefve inom landet följden den, att vinsten af den goda spanmålskonjunkturen blefve högst ojemnt och orättvist fördelad, i det den uteslutande komme dem till godo, hvilka till följd af läge och andra förhållanden redan hunnit afyttra sitt öfverflöd. — Men ingen af dessa omstänligheter har af regeringen ansetts nog påaktansvärd att förmå henne gifva den minsta vink om hvad hon tänker i frågan, eller om hon dervid ens tänker något alls. Kanske är hon alltför mycket upptagen med de för närvarande tvifvelsutan brydsamma utländska förhållandena, att hinna egna någon omsorg åt de inre angelägenheterna — brydsamma desto ner för en regering, som försmår att med sitt förtroende vända sig till nationen och af den hemta råd och stöd vid sina åtgöranden. Tiden skall dock visa huruvida ett dylikt hemlighetssystem bär sig i längden och hvilken som mest förlorar derpå, regeringen eller folket. ANOR AE EE