Aftonbladet – 21 november 1855, sida 2

ansigte. Bruno skakade på hufvudet, men försjönk snart åter i samma medvetslösa till stånd. I SHvad är det, Carl ? frågade han, är det ipalisen? I Bättre upp! svarade denne och skakade honom af alla krafter; det är en herre, som kommit hit för att befria dig. Bruno öppnade ögonen till hälften. Tacky, sade han ätan att igenkänna mig: Men bry er ej om mig; jag mår mycket bra ider jag är... jag bara hvilar litet. God nått! Carl drog honom med våld med sig ut på gåtan och satte honom på en bänk. Bruno, sade jag, Hetirik är rest och jag måste nödvändigt veta Kvarthän. Jag är hans vän. Hans vän! upprepade Bruno; Henrik har ingen annan vän än mig... Jag begriper nog, Sophie här följt med honom :.. och då komma vännerna och buga sig igen... Jag säger er icke hvärthän de tagit vägen; lita på det ! Med dessa ord sjönk han åter ned på marken utan ringaste teckem till lif. En sådan stackars satan som ingenting tål; mumlade fångvaktaren; men om herrn vill häfva litet tålamod så skall jag nög döpa honom en gång till.n Nej, svarade jag, låt honom söfvax.! Jag återvände till. hotellet för att betala min räkning och för att;få en vagn till: Rus desheim: Då allt var i ordning och jag skulle uppstiga i kalesthen öfserrdekädes! jag af kys . söm möra inställsärmn än någonsin neds fåt nvig. ö Pers fexcellens: lyckh a mesar, han djupt bugande. : Hvad vill det säga!, utropade jag, hvad är det för en titel ni tilldelar mig? Man bedråger mig minsan icke så lätt,,