Aftonbladet – 21 november 1855, sida 2

han: Denna löjliga scen inverkade ty värr menligt på Sophies helsa, och resans ansträngningar utmattade henne mycket; men åsynpen af hennes hem och de omsorger hvarmed jag omgifver henne, hafva Gudskelof förbättrat och lugnat henne; Täkarne må säga hvad de vilja, så hoppas jag ändå, detta oaktadt, ätt ridda henne. Lidandet gör henne ofta bitter; och fruktan för döden förvirrar ibland henues förstånd; en. med tålamod och varsamhet skall jag nog slutligen lyckas återgifva henne mödet och lifvet. Det är mig ljuft att skötå henne, och det förekommer mig ofta som vm jag på detta sätt godtgör min fars föl och som om min. mor deltoge i allt hvad jag före tager. Vi ämna tillbringa vintern i Wien: men så snart årstiden tillåter det, flytta vi till Tyrolen. Jag har redan skrifvit till Merån för att erhålla ett vackert och beqvämt landtbus, cch det är der, min bäste föskammat, som jag räknar på att få återse ver; ty jag anser det ej möjligt att ni kan vägra att tillbringa någon tid hos oss. Jag längtar att: fårtala med er; ty sedan jag för egna Sophie mina omsorger, har jag åter börjat älska lifvet! Ni känner hela min historia, och jag hoppas att äfven ni vill: anförtro mig er. Hvarje iMenniskachar lidit; och det är med villust. sonx hon utgjuter sig i:en väns sköte. Ackyhydrförsär ej den dågen redan kommet: då jag, lugnad för min Sophies helsa, tillsammans med5er kan njuta af. detskönaste. i lifvet: sol och vänskap Just då jag skulle dlögga brefvet iw ismin sötsak Otlavis Ta vontpt VR ldiveramdlås Leben ist odie: faebes ellers attockefnabiir at älska. ! SLUT.