Aftonbladet – 19 november 1855, sida 2

Tilallsna MEULILLTT, bj SEROUL til Halutita Hdlddelse är den sålunda uppgjorda gränsen, Ja cobs-elfven; just den punkt af kusten, öster om hvilkea det blifver omöjligt att underhålla en hela året igenom rörlig flotta. Alla hamnarne vester om Jacobs-elfven äro öppna, medan alla fjärdar och vikar på ryska sidan äro isbetäckta från medlet af Oktöber till Maj eller Juni, På norska sidan, fastän under samma parallel, kan klimatet anses jemförelsevis sydländskt. Hade Ryssland haft tillräckligt reda på dessa omständigheter, ekulle det hafva fördragit att hålla gränsefrågan på dess förrå obestämda fot, och dess ifver att återeröfra tillfället. som det så oaktsämt släppt ifrån sig, blef snart åter märkbar, Ar 1840 väcktes allmänna uppärksämheten på det faktum att en hop ryskembetsmän genomreste Finnmarken i alla riktningar, såmlande speciella och detaljerade uppgifter rörande alla kusterna, flodernas djup och andra lokala omständigheter. Det påstods att dessa resor endast voro lustturer, men genom den besynnerliga slumpen af en rissskrifning på adressen af ett ryskt regeringscirkulär, hvarigenom det föll i händerna på en norsk embetsman, blef det bevisadt, att ssa inspektioner af landet företogos på direkt af ryska regeringen. Bland de instruktioner, som sålunda kommo i dagen, var äfven en infordring af betänkanden om alla sådana hamnar som voro passande för att herber en krigsflotta, de bästa sträckningarne för anliggande af militärvägar, äfvensom de floder i hvilka lätta fartyg kunde intränga; och ändamålet med detta förödmjukande uppförande, hvilket med en mäktigare stat skulle hafva ledt till några förvecklingar, visade sig snart. Ryssland öppnade underhandlingar med norska regeringen och erbjöd sig att afstå ett större område, mot det vilkor att de sednare ville afträda en liten sträcka af kusten vid Varanger-fjorden, just tillräcklig att förse Ryssland med en isfri hamn. Men dessa underhandlingar afbrötos plötsligen 1846 eller 1847, och orsaken dertill förblifver insvept i mörker. . Men den ryska illistigheten uppfann snart en annan plan för att drifva sitt spel. Pa enom fördraget af 1751, som bestämmer gränserna mellan Norge och dåvarande svenska Finlar.d, förbehölls att hvad som från urminnes tider egt rum till följd af inbyggarnes näringskraf skulle fortfara, nemligen att de norska och de. finska. lapparne skulle vid vissa tider på året vara ömsesidigt berättigade att. passera. hvarandras gränser, för att söka föda för sina renar. Plötsligen upphäfde Ryssland detta fördrag år 1852, på samma gång beledsagande upphäfvandet med en förklaring, att det var färdigt, om så skulle erfordras, att blokera norska gränserna med väpnad styrka. För att öfverskyla detta brott af en högtidlig traktat, afslutad för cvärdeliga tider, togo ryssarne sin tillflykt till en förevändning, sä kerligen nu för första. gången hörd bland folkrättens läror, att eröfraren af en afträdd provins icke är bunden af något utaf någon föregående regering slutadt fördrag, och att följaktligen fördraget af 1731, som blifvit ingånget af svenskarne, icke var för ryssarne bindande. En sådan : EEE ird, om den bragtes till utförande, skulle vara lika listig som grym, i det den skulle vara lika god som en faktisk utrotning af renarne och deras fattiga egare ). I sjelfva verket skulle förnekandet af den reciprocitet, som hittills egt rum mellan de norska och de finska lapparne, blifva lika förderfligt för czarens egna undersåter som för Norges, då de finska lapparne behöfva om sommaren beta sina renar på norska sidan fullt lika så länge som deras bröder på vestra sidan om vinter beta sina på den finska. Det är följaktligen knappt troligt att ens czaren har någon verklig afsigt att sätta detta förslag i verkställighet, utan att hanssafsigt är att bevara åt sig ett tillfälle att en gång i framtiden åter upptaga gräneafr. 1 och hålla sig en i väg öppen, hvaraf han kan begagna sig cfter omständigheterna, så usel än förevändningen ma vara. : Under loppet af de underhandlingar som följde på detta upphäfvande af 1751 års trak tat, och hvari Ryssland ådagalade hela öfvermodet af en öfverlägsen makt, säges det att norska regeringen önskade att påkalla de vänliga makternas bemedling; men till följe af konung Oscars invändningar blef detta förs slag förkastadt. Norrmännen bemöda sig nu att icke gifva Ryssland någon anledning till gräl, dels genom att afhälla lapparne från att gå öfver på ryska området, dels genom att uppmana dem till utbytande af sitt nomadlif mot ett mera stadigvarande lefnadssätt; men försöket att förändra denna stam antingen till fiskare eller sjömän skall tvoligen aflöpa lika fruktlöst som det att förvandla Nordamerikas indianer. till åkerbrukare; och lagarne som skola tillämpas mot vandringar öfver gränsen skola befinnas vanmäktiga, då det för de olyckliga lapparne endast återstår valet mel, lan att se sina hjordar dö af hunger, eller 9å öfver på ryska sidan. Det kan vara föga tvifvelaktigt hvilkendera ägen de skola välja, och då är åen af Ryssland cefterfikade förevändningen gifven att blanda sig i spelet. Af de föregående betraktelserna skall det visa sig att denna mina mot norden anlades sams tidigt med den som föranledde en så fruks tansvärd vådeld i södern. När explosionen orsakades i Petersburg af Deeemberrevolutionen 1826, hvaraf Carl Johan begagnade sig för att bringa underhandlingarne till ett slut. ) Antalet af deita nomadfolk i Finomarken är omi ing 12,000, och renarnes antal omkring 80,000. stenad... För mig. som erbjudit henne ett he derligt lifs rv der, hade hon aldrig haft annat un kapr ör honom, upphofsmannen till hennes vanära, deltagaren i hennes brott, var hon en lycklig och undergifven slafvinna. Också jag vill spelan, hviskade jag till Bruno, spela mot henne... se här tjugo francs, kasta dem på mattan. Ta föll Rå ovarte pidt sann LL 1 VV KEENAN RENEE AR AT REA FR RER ETAPPER IEEE NE ERE PEETER NAR ONT SEE ENE RETAANE TREE RR RASER SEE ARNESEN TITANS ASA 1 6