Aftonbladet – 17 november 1855, sida 2

— Ur den vid Kri svetenskapsakademiens årshögtid i onsdags af dess sekreterare, ofversten m. m. Hazelius, upplästa årsberättelse meddela vi efter S. T. följande utdrag: Då ett samfund, som egnat sig åt odlandet af krigsmannens yrke, sammanträder underkrigets lågor, omvärfvande vårt land, under kampen mellan Europas mäktigaste stater, sker det under betydelsefullare förhållanden, än då man på fredens fält skördar blodlösa rön: ty ehvad afseende, vid dessas anställande, bör fästas å stridens allvarliga ändamål, erhålla de likväl. en helt annan: betydel, då de uppträda i krigets blodiga skrud, der rönen icke äro genomborrade brädskifvor och lossnando .sottvallar, utan stupande led och ramtande murar. Med skälmå sägas, att det.-stora krig, som föres vuder våra ögon, om det också ej kommer att politiskt föranleda lika stora omhvälfningar som det näst föregående mellan stor.akterna: 1812, 13 och 14, har det dock, i egentligen militär-vetenskapligt hänseende, varit, för både landoch sjökriget, af lärorikare inflytelse, än det förra, oaktadt den stora skillnaden i krigaremassor. Ty härmassorna: hafva visserligen i krig en mäktig inflytelse på utgången, samt förstora händelsernas strategiska måttstock, men hafva ej alltid en lika stor verkan på yrkets taktiska och tekniska delar. De sednare i synnerhet hafva, under förflutna år, spelat en stor rol. Aldrig har ett krigsföretag utförts, der hjeltemod och försakelse erhållit mera och mera storartadt biträde af artillerioch ingeniör-vetenskaperna, än det minnesvärda, årslånga, utanför och innanför Sebastopol. Deremot hafva oordningar och försakelser ådagalagt de bedröfliga följderna af ett både mäktigt och storsinnadt fölks långvariga missvård af sina krigsinrättningar under fredens lugn, ett slumrande på friska lagrar, en fullkomlig glömska af den gamla romaretanken: Villdu fred, bered dig på krig: ja, denna tanke har i stället blifvit omvänd: Vilja krig, ropa på krig, men med freden i föråldrade och sparsamt utrustade krigsinrättningar, oaktadt uppfinningarnes och den enskilda välmågans svindlande framsteg, freden i okrigiska sinnelag, freden i inbördes partigräl. Vetenskapen har således ingenting förlorat af den nyaste erfarenheten: tvärtom bör insigten af hennes oundgänglighet hafva erhållit en lysande seger äfven i de mest tviflandes sinnen, och ännu mer än förr skola hennes idkare inom vårt stånd njuta aktning samt förtroendet stärkas till hennes beräkningar och hennes tysta arbeten. Likaså har nödvändigheten af ordnade och starka krigsinrättningar, under fredens lugn, blifvit klar äfven för dem, hvilka antingen drömt om fullbordan af Elihu Burrits fredsprofetior, tystnande med det första kanohskottet vid Donaus. stränder, eller också velat se-krigen föras utan dugliga krigshärar och utan tillräckliga vapen. Jag erinrar härom, då det samfund, som i dag begår minnet af 58:årig tillvaro, har, jerhte Kallelsen att ingifva aktning för odlingen i vårt yrke, äfven den dermed nära sammanhängande, att mana till det sinnelag, som alstrar klok beredelse å stundande faror. Akademien har icke haft tillfredsställelsen att kunna belöna någon af de ingifna täflingsskrifterna. De prisfrågor, hon årligen utställer, skola genomalmänna tidningar tillkännagifvas. Akademiens skrifter hafva utgifvits efter samma plan som förut, samt hållas tillgängliga för ett pris, lägre än någon ahbnan svensk boks i mindre upplaga. Hennes tidskrift bar innehållit en alltmera utvidgad redogörelse för hvad inom främmande härar tilldrager sig. Akademien har, genom flyttningen af sitt bibliotek i rum, som stå i förening med det nyligen stiftade militärsällskapets, gjort sin boksamling och isynnerhet sina utlänska tidningar och tidskrifter, tillgångliga för hufvudstadens officerskårer.s onsmetten..oceE—