Aftonbladet – 17 november 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 17 Nov. Med anledning af general Canroberts ambassad till Stockholm sysselsätter sig Times uti en ledande artikel, hvilken vi här nedan aftrycka, med Sverges ställning under. den närvarande krisen... Den synpunkt hvarur det engelska bladet betraktar vårt. fäderneslands förhållande till de krigförande makterna synas oss så riktig, dess uppfattning af värdet utaf och vilkoren för vårt aktiva uppträdande så sann, att. vi. sällan inom den utländska pressen funnit detta för oss så vigtiga ämne på ett så förståndigt sätt bedömdt. Artikeln lyder sålunda: Vid båda de haf, som skölja Rysslands kuster, har det grannar, på hvilkas bekostnad det önskar utvidga sitt område, tills det hinner stränderna af en mera öppen ocean. Till lycka för verldeh, innehafvas nycklarne till stersjön af nationer, hvilka, om ock. ringa till folkmängd och materiella tillgångar, likväl tillhöra norra Europas kärnfälla stam — nationer, stolta öfver sin historia, segt fasthållande vid sina rättigheter och endast längtande efter ett passande tillfälle. att: motsätta sig den makt, som fordom tillfogat dem djupa sår och för framtiden hotar att ytterligare göra det. Det är endast i geografiskt hänseende som de skandinaviska halföarne motsvara Rumelien och Anatolien, men denna likhet i läge och de fördelar som deraf upOR Ch härflyta, hafva alltifrån krigets örjan fästat vesterns sympatier vid Sverges och Danmarks båda nationer. Det är isynnerhet hos svenska folket som man har skäl antaga, att hvarje känsla som uppväckes genom ett anfall mot S:t Petersburg skall finna ett kraftigt återljud. Det saknas. emellertid icke omständigheter som kunna ingifva de mest allvarliga betänkligheter och farhågor. Ett halft århundrade är ännu icke förgånget sedan Finland, med dess rymliga hamnar och sjöfarande befolkning, rycktes ur den siste Gustafs svaga hand. Personer finnas ännu i lifvet, som kunna påminna sig Cronstedt ), den siste svenske kommendanten på Sveaborg, och hans förrädiska dåd, Allt ifrån dessa dagar har Ryssland, utan brådska men också utan rast, alltid vaksamt, aldrig obetänksamt, framgått på eröfringens bana. Det har ännu icke huggit till, men det har tagit sådana mått och steg, att när det en gång skedde, dess offer skulle vara oförmöget till ett kraftigt motstånd. Zomaärsund var dess förpost; hvad det var för ett år sedan, det känna vi; hvad det med ticcn kunnat blifva, är lätt att gissa till. Men ca annan mera förtäckt plan har äfven blifvi: uppgjord för att snart komma i besittning af en hamn vid Atlantiska oceanen. Eröfringen af det egentliga Sverge visste czaren att han måste öfverlemna åt framtiden och sina efterträdare; men ännu under sin egen lifstid ville han se en rysk flotta småningom uppstå vid Atlantiska oceanens kust. Czarens plan är tydligt framlagd i de bref af En Nä mälmn som vi meddelat. Ryssland har, med undantag af Archangel, ingen hamn från hvilken det med ens kan komma ut i oceanen, men ett framträngande vesterut genom nordligaste delen af Norge skulle förskaffa det präktiga hamnar, öppna under större delen af året, och med ens göra det till en atlantisk sjömakt. Att den ryske monarken tagit vanorna och plägsederna hos några i den yttersta nordens fjelltrakter kringvandrande nomadstämmar till förevändning för sin inblandning, är ett tillräckligt bevis för att det religiösa nit, som upptände krigslågan i söder, var snarare politik än grund) I Timesp, står namnet Ehrensvärd; vi hoppas att någon i London varande svensk måtte göra det engelska bladet uppmärksamt på denna oerhörda namnförvexling. Red. Anm.