STOCKHOLM, den 15 Nov. Det har länge i vårt land allmänt öfverklagats, att här regeras alldeles för mycket; utt en mängd ärenden af den obetydligaste rt dragas under konungens afgörande; att sålunda regeringens tid och krafter splittras och förlamas, dess departementer löpa fara tt begrafvas under den massa af papper, dem rättsanspråkens och :missbelåtenhetens vind från alla håll förer inom dess sköte. Det skulle synas som om regeringen sjelf närmast och bäst vore i tillfälle att inse och söka afnjelpa ifrågavarande olägenhet; men vare sig utt regeringslusten utöfvar ett lika mäktigt nfiytande 1 qvantitatiftsom i qvalitatift hänseende, vare sig att här likasom under andra Förhållanden den tyngsta bördan hvilar på mderordnade skuldror, så hafva kungliga oropositioner i denna riktning i allmänhet ej rört till ordningen för dagen, En dylik proposition — åsyftande att öfverflytta större deen af besvärsmålen till högsta domstolen — fgafs emellertid verkligen under det framidsdigra året 1844, men förkastades då af Ständerna; och så förflöt ett decennium utan att saken vidare afhördes, förrän under loppet vf sistlidne: riksdag frågan ånyo upptogs, men cke af regeringen, utan inom konstitutionsitskottet i:anledning af ett genom dess ordörande, grefve G. Lagerbjelke, väckt förslag. Det grundlagsändringsförslag , som blef en följd af berörde motion och som återfinnes i n:o 11 bland utskottets memorialer, har nu, i några punkter moödifieradt (memorialet n:o 11); senom sju rösters pluralitet i förstärkt köntitutionsutskott blifvit hvilande till grunrdagsenlig behandling vid nästa riksdåg. Den eform man härigenom i vårt förvaltnings naschineri vill tillvägabringa består, som becant är, deruti att konungens beslitanderätt de besvärsmål,. som ej tillkomma högsta lomstolen att upptaga eller angå tillsättandet f tjenster, skulle uppdragas åt en s. k. regöingsrätt, hvarati konungen skulle ega tvenne