Aftonbladet – 10 november 1855, sida 3

hade blifvit undangömd af sin slägting, kardinalens favorit; vi misstänkte det, och markisen, som gaf karabiniererna några louis, jörde rättvisan det fula sprattet att upptäcka hennes tillhåll. Man satte henne på fästet S:t Angelo. Det var då hon gjorde de bekännelser jag förut anfört. Ambassadören tog så i med saken, att oaktadt den lifliga önskan att vinna tid, som styrelsen visade, måste rättegången afgöras, vid äfventyr af misshällighet emellan påfliga hofvet och franska styrelsen. Ghita blef dömd att hängas. Markis XE som mycket ifrat för detta resultat, blef derigenom i Rom ansedd för en grym och afskyvärd karl. Poveretta! (stackars flicka), sade man öfverallt. Då man talade om den unge mannen, som mördades midt under det han gaf sin unga maka de första kyssarne, hade ingen sagt: Poveretto! Ghita dömdes, men verkställandet uteblef. Hvarje dag vexlades i detta afseende biljetter mellan franske ambassadören och justitieministern. Man visste att kardinalen intresserade sig för romarimnan, och målareakademien fruktade en stor förlust genom att mista henne. Slutligen gick franske ambassadören, på det högsta förtörnad, till kardinalen statssekreteraren och fordrade verkställandet inom tjugofyra timmar, hotande, i fall det nekades, att begära sina pass. Man lofvade att låta uppresa galgen. Afrättningen blef bestämd till klockan nio på aftonen. Följande dagen påstod hela Rom att den hade egt rum. Jag skulle haft föga lust att gå och åse den. — Kort tid derefter lemnade jag Rom. Desmaretska familjen hade för länge sedan rest derifrån. Fyra år förflöto. ; En dag då jag gick genom Florens mötte jag vid Pergola en målare, som jag känt se dan: ett föregående vistande derstädes. Jag kom öfverens med honom att dagen derpå gå till hans atelier, för att bese några glasramar från Murano, hvilka han dagen förut erhållit. Punktlig. vid mötet, examinerade jag några af artistens påbörjade arbeten. Plötsligen lägger han framför mig ett hufvud, som förmår mig att uppgifva ett rop af förvåning. Taflan föreställde en Medea. Hvad är det åt er? frågade han.