Aftonbladet – 9 november 1855, sida 1

(och Ghita sjöng motivet i det hon citerade det),. kände jag mitt hjerta hängifva sig åt honom, för att irra till hans läppar och uppsnappa de passionerade orden, som tycktes löfva mig en hel framtid. Då han hade slutat, ble f det handklappningar och bifallsyttringar, sådana som endast Donzelli och Moriani erhållit. Han blef framropad, jag vet ej huru många gånger; sista gången han kom fram gret jag ... att säga hvarföre, det kan jag cj. Det var ofrivilligt ... rörelsen ... Jag höll handen på ärret efter den blessyr han gifvit mig, och jag ty ckte att det åter skulle t öppna sig för att lomna väg för min själ och mina suckar. Alideles utom mig ropade jag ett bravo så gällt, så skärande, att alla menniskor, föga vana vid att höra qvinnoröster blanda sig 1 bifallsyttringar, sökte mig med ögonen; och Carlino sjelt tycktes vilja sänka ) Detta tillhör fullkomligt folksederna i södra delen af Italien, och till en sådan höjd, att ofta finnes det ingen aktör som vill åtaga sig rolen af förrä dare eller af en gäekad man.