Aftonbladet – 7 november 1855, sida 3

RER PM RTA ORM tr AA STIM FT lea oe RÖTTER ER klaring. Den Kierkegaardska striden. Den officiella kristendomen är icke det nya testamentets kristendom. Framställning af d:r Sören Kierkegaards polemik mot statskyrkan i Danmark: (Slut från lördagsbl.) Under fortsättningen af. dr Kierkegaards AE och sedan denna alltmera gått ifrån et speciella fall, som framkallat densamma, : och: med antagande af allt ;större dimensioner vändt sig emot statskyrkan och hela den officiella kristendomen; hade rösterna från det prelatensiska lägret alldeles förstummats. PastorZevthen uppträdde visserligen till en början med några artiklar i Evangelisk Ugeskrift,, som med mycken vigtighet framhöllo åtskilliga punkter till försvar för den officiella kyrkligheten, men hvilka endast föran: ledde en kort artikel af Kierkegaard, hvari han visade, huru han redan i sina stora föregående arbeten framdragit ungefär allt hvad som kunde sägas till försvar för denna art af kristendom, och att det derför vore mycket enfaldigt att emot honom och hvad han pu säger framdraga just det som han sjelf gjort färdigt, men sedermera stigit öfver såsom någonting ofullkomligt för att gå längre fram i riktningen af att söka upptäcka det nya testamentets kristendom. Prosten Bloch uppträdde äfven med en råyeket myndig artikel, hvari han förklarar, att det icke är tjenligt att kämpa med dr Kierkegaard, som icke har och troligen icke kan vinna den nödiga skyrkliga orienteringen,. och att saken fordrar ,icke något teologiskt utan ett kyrkligt afgörandex. Detta kyrkliga: afgörande skall bestå deri, att till straff derför att han förnekat den heliga allmänneliga; kyrkan,herrans församling stänger kyrkodörren för honom, och låter honom stå utanför: Kristi kyrka vid klippans fot och läsa i nya testamentet, till synen förgår honom. Åt denna hotelse egnade Kierkegaard i för bigående en af sina mest ironiska artiklar med öfverskrift: Hvilket grymt straff ! Han yttrar der bland annat: Förskräckligt! Alltså om jäg ieke bättrar mig, skulle kyrkdörren stängas för mig, skulle jag vara utestängd ifrån att på söndagen i de stilla timmarne höra sanningsvitinenas, om ;ieke obetaleliga dock ovärderliga : vältalighet — jag, jag stackars får som hvarken kan läsa eller skrifva, och som derföre sålunda utestängd måste andligt försmäkta, dö af svält genom att vara utestängd från det som verkligen kan kallas närande, eftersom. det ger näring åt presten och håns familj! Och jag, skulle våra utestängd från den öfriga gudstjensten, som de kungligt autoriseråde entreprenörerna andligt-verldsligt föranstalta! Förfärligt, förfärliga straff, förfärliga prost Emellertid träffar det sig så lyckligt för mig, att (medan t., ex. det straffet att tvingas attflera gånger hvar söndag -höra sanningsvittnenas, vältalighet skulle gripa störande in i mitt vanliga lefnadssätt, skulle deremot det andra straffets utöfvande alls icke förändra ett lefnadssätt, som jag af kristliga grunder valt och vid hvilket jag redan i längre tid vant mig, så att jag, om Straffet: skulle exeqveras öfver mig, skulle: kunna lefva utan att märka mera deraf, än om en-person sitter borta i Aarhus ochsslår mig. Jag har blott:en öuskan; uppfyller man den, så skal vid straffets utförande icke föregå den minsta. förändring i mitt vanliga lefnadssätt (och det sätter jag mycket värde på) denna önskåk är: att det måtte tillåtas mig att oförändradt fortfara att betala prestpenningar, så att icke denrändrade debetsedeln måtte låta mig. märka någon förändring. Den officiella kyrklighetens försvarare hade emellertid, som sagdt, snart förstummats och de ha sedan dess, -om man undantagerett i ytterligaste grad rått öcK otidigt poem af en ung. teolog. vid namn Thärah, iakttagit en obrottslig tystnad. , Kierkegaard yttrar härom i en, af de allra sista artiklar han publicerade i Fedrelandet: Genom en följd af artiklar har-jag nu, såsom det heter i krigsspråket, öppnat och underhållit en lifig eld mot-den officiella kristendomen här i landeta Och hvad har presterskapet å sin-sida gjort? Det har iakttagit en betydelsefull tystnad. Kuriöst nog! hade man svarat, skulle der väl! framkommit mycket intetsägande, möjligen hade det hela blifvit inte:sägande; nu, hur betydelsefullt hår icke -det hela blifvit just genom denna betydelsefulla tystnad! Hvad betyder då denna betydelsefulla tystnad? Den betyder, att hvad som sysselsätter presterskapet, är: brödstycket; i hvad fall-som helst betyder den att de andlige icke äro sanningsvittnen; eljest vore det otänkbart att;hela presterskapet — särdeles sedan dess chef hans högvördighet. biskop Martensen hade gjort ett så misslyckadt försök. att tala — skulle vslat iakttaga tystnad, under det att det så uppenbart