Aftonbladet – 7 november 1855, sida 3

af sin berättelse, önskade hon uppskjuta resten. till morgondagen. Vi uttryckte lifligt vår tacksamhet och det intresse som så dramatiska äfventyr ingåfvo oss; och då vi nedlagt pensel och blyertspenna, läto vi Ghita stiga upp i en vagn, för att bespara henne en del af vägen, ty Ss atelier var belägen nästan. midt emot Augusti mausoleum. Vid Ponte Sisto. läto vi henne: stiga ur, utsatte timma för följande dagen och afskedade vårt ekipage, för att gå och examinera det: hus, hvarest dessa gseener tilldragit sig, och hvilket Ghita och hennes tant ännu bebodde. Nå väl, hvad synes er om denna flicka? sade SÄ till mig, då vi återkommo från Fransteverino, : Det synes mig att hon har sköna tankar på sitt sätty, svarade jag, ehuru de icke skulle duga för salongen;: dock gäller detta mera formen än grunden; jag menar den moraliska formen, ty den fysiska synes ännu skönare, då man känner en del af denna besynnerliga flickas lif; Tbland upplifvas hen, då hon talar, och då kasta hennes ögon blixtar. -Erhellertid. fortfar jag ännu att finna, att det herrskande uttrycket i hennes ansigte är vildhet. Jag slår våd att:slutet af hennes äfventyr skall gifva mig rätt. . ; Ni vill mäta en flicka af äkta romerskt blod med samma mått som våra ömtåliga aperaskönheter, sade S, Hvarföre, under er resa bland olika nåtioner, härma denna trädgårdsodlarnes orimliga nyck, som begära plommon af äppleträdet och rosor af syren? Hväarje frukt har sin smak, hvarje blomma sin. vällukt — hvar och en-lika utmärkt: på sitt ställe. Om, med sitt slags skönhet, Ghita tänkte och uppförde sig som en blond skottska, skulle hon Vära föga farlig för vissa organisationer som känna med passion ., a Sädana som jag, svarade jag skrattande. vVillan, Jag ser att vi äro eniga om grunden, endast af olika mening i de smärre delarne. Om jag sett huru er sköna romarinna betraktade sin Carlino den tid då hon var kärihonom; skulle jag kanske vara lika entusiastisk