Aftonbladet – 6 november 1855, sida 2

fallit ler kastat sig 1 kanalen; säga bestämdt, kunde man ej. Men hvad som är säkert, det är att dagen derpå hade Monteggiano ansigtet fullt af blånader och ena handen ombunden. För att — som han sade — undvika att, ehuru fullkomligt oskyldig, inlåta sig i några förklaringar med polisen, ville han resa... Vi tilläto det, för att ej misskreditera vår trupp genom någon skandal... På sex månader hörde vi ej talas om honom. Slutligen, då vi voro i Parma, skref han till min man, för att få återkomma till oss. Som det i sjelfva verket ej felas honom talent, och det är svårt att ersätta honom, så samtyckte min man att taga honom tillbaka; och nu i Rom börjar han åter samma historia med er! För att spara er samma öde som träffade den stackars Checchina, säger jag er öppet allt hvad jag vet... Han har bedrait er, i det han lofvade er en framtid, som örledde er, stackars flicka; och Gud vet hvad han gör med er, om han får hvad han vill... Det är en skurk, det säger jag rent ut. Således, om det ännu är tid, slit er ur hans klor, innan ni der qvarlemnar er oskuldsdrägt! Så talade detta förträffliga fruntimmer, som öppnade mina ögon för bedragaren, hvilken jag så dåraktigt trott. aJag tackade henne mycket och lofvade att tillintetgöra alla Carlinos planer. Vi bodde på ett värdshus bredvid teatern vid Piazza Vecchia, der truppen skulle spela. Då jag giok in såg jag en karl, som uppmärksamt följde mig med ögonen. Han var klädd som vetturini ?) i Rom och på våra vägar. Vidj foten af trappan vände jag mig om, för att te om han ännu betraktade mig, då Jag såg honom två steg ifrån mig. Signora, ursäkta mig om jag misstager OM) TA Aalarnva Jarl