Aftonbladet – 6 november 1855, sida 2

General Canroberts resa till Stoekholm, säger korrespondenten, har icke och kan icke hafva till ändamål att förmå svenska regeringen lemna sitt bifall dertill, att de allierade flottorna eller en del af dem må öfvervintra-i någon svensk hamn. Skalet dertill är mycket enkelt: det behöfs inga underhandlingar härför, alldenstund svenska regeringen uti sin vid krigets början utfärdade : neutralitetsförklaring uttryekligen bestämt att Sverges och Norges hamnar, med undantag af några få uttryekligt nämnda och för hvilka af helt nationella orsaker särskildt undantag blifvit gjordt, skulle vara öppna för de krigförande parterna. Vestmakterna hafva alltså en af Sverge sjelft erkänd rättighet att låta sina flottor öfvervintra i någon af dess hamnar. Men säkerligen ämna de icke begagna sig deraf. Det är ganska sannolikt, att samtliga flottorna under vintern återgå till Frankrike och England.! Det är derföre ingalunda min tanka att general. Canroberts beskickning ej har annat ändamål än att åt Sverges och Norges konung öfverlemna Hederslegionens Storkors i utbyte mot Seråfimerordensbandet, som nyligen blifvit kejsaren tillstäldt. Det är icke brukligt att affärda en person af sådan betydenhet, nyss högste befälhafvare öfver Krimarmen och hedrad med kejsarens synnerliga förtroende och bevågenhet, blott oeh bart för att frambära en ordensdekoration och utan att han har någonting vidare att säga. Jag kan för närvarande icke yttra något mera bestämdt. Jag kan blott antyda den allmänna karakter, som general Canroberts mission synes mig ovädersägligen ega. I stället för att förlera sig i gissningar, gör man bättre uti att vänta till dess några bestämda fakta eller symptomer antyda den speciella naturen af denna beskickning.