Aftonbladet – 6 november 1855, sida 1

STOCKHOLH, den 6 Nov. Folken hafva sin diplomati, liksom regeringarne. Väl skrifva ej de förstnämda sina traktater på pergament; väl sända de ej sina vänner lysande ombud med stjernor och band, men äfven deras känslor gifva sig uttryck, som de maktegande 4 jorde väl i att icke förbise. Folken smickra icke; rent och oförstäldt öja de sin vänskap eller sin fiendskap, sin beundran eller sin afsky; för folkets hjerta gifves ingen neutralitet. Om i detta ögonblick Sebastopols försvarare stode midt ibland oss, skulle vi inom oss beundra det mod och den skicklighet hvarpå han under en lång och olycksfull tidrymd afiagt så många etvetydiga prof; men vi skulle på samma gång beklaga att sådana egenskaper blifvit tagna i anspråk för försvarandet af en sådan sak; men det intresse, den aktning våra skaror ej skulle vägra åt hvarje framstående personlighet, skulle förblifva s och dystert, och inga glada jubelrop sk helsa hans steg bland våra boningar. Huru annorlunda deremot när segerbudskap hinna oss från det andra lägret, eller när ur dess leder en eller annan ädel krigare besöker våra aflägsna nejder. Då brusar folkets jubelrop; då sprider sig glädjens, deltagandets och stolthetens färg på alla anleten; då tändas ljus och tömmas skålar, och den allmänna ryckningen ger sig luft i tal och i skaldestycken. För aderton månader sedan genljöd sjelfva den svenska konungabergen af de bifallsrop hvarmed svenska män helsade den gamle britiske sjöhjelten och önskade honem hell och seger på hans örlogsfärd. Med en ännu långt allmännare och högljuddare hänförelse har hufvudstadens befolkning i dag, årsdagen af en bland våra egna herrligaste om ock dyrköptaste segrar, uppstämt sina skollande lefverop åt bjelten från den krimeka Chersonesen, som kommit att hos vår regering företräda sin mäktige monark, i samma gårg han inför folket representerar lagerkrönta franska vapnen. Saken är den: det svenska folket känner, genom dessa djupa ech rena instinkter som af inga falska ordsvall låta rig vilseledas, att de vesterländska folkens härar kämpa våra ogna strider, blöda för vår try, ghet och för vår NA RR