Aftonbladet – 5 november 1855, sida 2

NORGE. I dag ankommen norsk post medförde tidningar från Christiania af den 1 dennes. Spanske ministerresidenten i Stockholm hr Moreno har blifvit utnämnd till kommendör af S:t Olafsorden. I anledning af ångfartygen Bergens och Norges, sammanstötning har regerimgen nedsatt en undersökningskommission, bestående af stiftsöfverrätts-assessorn Knutzon, borgmästaren Borckgrevink och premierlöjtnanten vid flottan Rosenqvist. Med anledning af en artikel i Aftonbladet rörande handeln mellan Sverge och Norge yttrar Christianiaposten i sitt n:r för den 31 Oktober följande: Vi behöfva icke försäkra Aftonbladet att hvarje tecken till enighet emellan svenskar och norrmän under nu förhandenvarande konjunkturer för oss innehåller ett bevis, att framtiden kan för oss öppna de ljusare utsigter som eniga och kraftiga nationer bruka vinna såsom lön för sina sträfvanden. Oaktadt Aftonbladet tyckes värdera verksamheten af en tidnings uppträdande högre än vår erfarenhet medgifver, skall naturligtvis vår anspråkslösare föreställning om våra meningars inflytande icke afhålla oss från att uttala hvad vitro skall främja Skandinaviens civilisation. Vi emottaga således med en erkännsamhet alla Aftonbladets vinkar om affattandet af en mera speciel och mera inskränkt förbättringslag, såsom det måhända: mest praktiska och med folkens långsammare sätt att gå till väga bäst öfverensstämmande. Icke desto mindre måste vi uttala vår tro att en kraftig styrelse kunde begagna just de nu befintliga konjunkturerna för att uträtta något mera, nemligen åstadkomma en långt kortare och mera omfattande ordning, sådan som de engelska lagar och traktater som blifvit afslutade sedan frihandelspolitiken blef gällande. Vi kunna försäkra våra svenska kolleger, att efter den erfarenhet vi hafva ofn tänkesätten i Norge, går man här långt lättare in på en stor grundsats med ens, än man sätter lit till en hel förteckning af undantag och specialiteter, hvilkas ömsesidiga inverkan på hvarandra man svårligen kan öfverskåda. Sålunda har åtminstone vår inre lagstiftning gått framåt. Sedan den i mansåldrar krånglat och bråkat i fråga om alla handelsoch handtverkslags särskilda privilegier, utan att det var möjligt att rubba ett comma, får man plötsligen på ett storting till stånd en ny lagcodex i detta ämne, hvarigenom på en gång införes en så godt som fullständig näringsfrihet. Och detta sätt att gå till väga har verkligen burit goda frukter. Det samtidiga upphäfvandet af alla de gamla inskränkningarne har utjemnat de olägenheter som eljest skulle hafva uppkommit deraf att en särskild medborgareklass vilkor med ens omstörtades. Väl känna vi icke den svenska nationens tänkesätt i detta afseende, men det synes klart af alla skäl att de svenska industriidkarne hafva mindre att frukta för Norges konkhrrens än de norska; så att de nog borde kunna tåla hvad norrmannen går in på. Man må väl anmärka, att der lagstiftningsmaschineriet (öch här finnas ännu två sådana) går så tungt som hos oss, så att en hvar lag blifver mycket gammal innan den åter kan förbättras, gagnar det ej att flicka på allt för små lappar. Vi hafva liksom Aftonbladet en stark öfvertySORT SERIENS NGRSTIETE IT IT LMSEN VAIN T IEA RIVET ETNP NY ANRTIDVDGPIRSTI SDN YVDST