Aftonbladet – 3 november 1855, sida 3

i Å j j ; en kristlig strän kristlig mildhet. På intet sätt, jag är hvarken mildhet eller stränghet -— jag är: en mensklig ärlighet. Den förmildring, som är den allmänna kristendomen här i landet, vill jag hålla vid sidan af det nya testamentet, för att få se, huru de två förhålla sig till hvarandra. Visar det sig då — kan jag eller någon annan visa, att den står profvet: så vill jag med största glädje gå in på den. Men ett vill jag icke, för intet, intet pris: jag vill icke genom förtiganden eller genom konster söka frambringa det skenet, att den allmänna kristendomen i landet och nya testamentets kristendom likna hvarandra. — —— Låt mig våga det yttersta, för att om möjligt bli förstådd i afseende på hvad jag vill. Ärlighet, det är detta jag vill. Är det nu slägtets, samtidens mening att ärligt, oförbehållsamt, redligt och öppet, göra uppror mot kristendomen, säga till Gud: Vi kunna, vi vilja icke böja oss under denna makt, — men, väl till märkandes att det sker ärligt, redligt, oförbehållsamt, rent ut; — nå väl! Så besynnerligt det än skulle kunna synas, jag är med; ty ärlighet vill jag. Och öfverallt hvarest det är ärlighet, der kan jag gå med; ett ärligt uppror mot kristendomen kan. blott göras, när man ärligt erkänner hvad kristendom är och huruledes man sjelf förhåller sig dertill. Å Är det åter detta man vill: att ärligt, öppet och uppriktigt, som det höfves när man talar med sin Gud, tillstå inför honom hur I det egentligen hänger samman med oss menÅniskor, att slägtet i tidernas lopp har tillåtit sig att förmildra och allt mer förmildra kristendomen, tills vi slutligen hafva fått den att vara det rakt motsatta af hvad den är i det nya testamentet, och att vi dock nu gerna ville, om det läte sig göra, att detta kunde Ifå vara kristendom; vill man detta, så — är jag med ! Men ett vill jag icke, nej för intet, intet pris! Jag vill icke, om det så vore med sista fjerdedelen af mitt lillfingers sista led, vara med om att deltaga i hvad som kallas officiel kristendom, denna som genom konster och förtigande ger sig sken af att vara det nya testamentets kristendom, och som jag på mina knän tackar Gud för att han förbarmande hindrat mig att komma för långt in uti. Vill så den officiella kristendomen i landet af hvad här blifvit sagdt taga anledning att bruka makt emot mig; jag är redo; ty jag vill ärlighet. För denna ärlighet vill jag våga. Deremot säger jag icke, att det är för kristendomen jag vågar. Antag, att jag blefve bokstafligen ett offer: jag blefve dock icke ett offer för kristendomen, utan emedan jag ville ärlighet. Att syftemålet med Kierkegaards angrepp mot den officiella kristendomen icke är att nedsätta presterskapet såsom borgerlig samhällsklass visar han i en följande artikel, der det bland annat heter: Att officiel kristendom icke är nya testamentets kristendom, det bör enhvar kunna se genom att blott Åkasta en aldrig så flygtig men ärlig blick på evangelivm och sedan se på hvad vi kalla kristendom. Orsaken hvarföre det icke ses är att den stora mängden af menniskor äro genom hvarjehanda ögonförblindningskonster hindrade att kunna se; och orsaken är att staten anställt 1000 som ha så svårt att se klart och opartiskt, emedan frågan om kristendomen för dem gestaltar sig till en pekuniär fråga och att de naturligtvis icke gerna vilja öppna ögonen, för att se efter om icke det som hittills blifvit ansedt såsom den säkraste och lugnaste väg tilllefnadsbröd, det vissaste af allt, om det icke är en tvetydig industri, i kristlig mening till och med kanske ett oberättigadt näringsfång, att der i hundraoch tusental anställas menniskor som, i stället för att följa Kristus, trefligt och komfortabelt arrangerade, jemt avancerande — och under namn att denna verksamhet är det nya testamentets kristendom — föda sig af att andra ha måst lida för den lidande sanningen, så att förhållandet blifvit omvändt och kristendomen, som kom in i verlden såsom den sanning, som man dör för, nu har blifvit den sanning, som j man (njut utaf lifvet i dina dagars vårx) lefver med j familj, jemt avancerande. Eljest måste enhvar kunna se, att officiel kristendom icke är det nya testamentets kristendom och icke liknar den mera än fyrkanten liknar cirkeln, icke mera än det att njuta liknar det att lida, det att fika efter verlden det att försaka verlden, icke mera än det att gå i affärer, till dans, på frieri det att följa efter Kristus — nej icke mera; de bataljoner kristna, som kristenhetens uppställer, likna icke mera hvad det nya testamentet förstår med kristen, tieke mera än de rekryter, som Falstaff värfvat, likna vapenföra, välöfvade stidslystna soldater, kunna icke med mera sanning sägas sträfva i riktning åt hvad det nya testamentet förstår med kristendom, än en man som i jemn fart går ut genom Norrtull kan sägas sträfva åt Söder. Och det vi kalla lärare i kristendomen — vs! DO ghet i motsats mot en gifven i (prest) liknar icke mera hvad det nya testamentet förI står med en lärare i kristendom, än en dragkista liknar en dansör, står icke i närmare förhållande till hvad det nya testamentet förstår såsom en lärares I uppgift än en dragkista står till det att dansa, hvarvid jag ju icke borgligt eller menskligt säger något I nedsättande om presten, lika litet som jag nekar, att en dragkista kan vara en ytterst brukbar och gag: nelig möbel, derför att jag sagt, som sannt är, att j den icke står i något förhållande till det att dansa. i ) Hvad jag skrifver är allsicke i något fientligt syfte I mot presterskapet; hvarför skulle jag också hysa ett sådant? Presterskapet är naturligtvis i mina tankar. 1 — så snart det icke är fråga om att betrakta det såsom sanningsvittnen — en lika respektabel och aktningsvärd samhällsklass som hvilken annan som helst. Den unge teologen har på god tro kommit in uti — ja det är visserligen någonting grufligt förvändt som han kommit in uti, men han har kommit in deri bona fide. Ansvaret ligger egentligen hos staten; skola derföre stat och kyrka skiljas åt, blir det , helt enkelt statens pligt att försörja presten, med hvilken den har kontraherat. Hvad hade också staten på den galejan att göra? Att arrangera 1000 lifstidsbröd på konto: den lidande sanningen, och att vilja protegera det gudomiiga: bådaj delarne äro lika bakvända (Forts.) TATTO RA i Till Redaktionen af Aftonbladet. ? I tit. blad begäres plats för nedanstående: , Med anledning af en i Svenska Tidningenx insänd artikel, innefattande förstag att dels åsätta en wtför, selstull å spanmål, dels höja nuvarande tulltaxas in förselstull å samma vara, yttrar gårdagens Aftonblad, alt ett sådant förslag är alldeles outförbart, enär