Aftonbladet – 3 november 1855, sida 1

denär råkade i villervalla. Med ett tusen kronor kunde man betala en skuld af adertontusen livres. ; Regentens mor, som en gång triumferande fröjdat sig åt den ymniga tillgången på bankens pappersmynt, skref nu i förändrad ton: Jag har ofta önskat, sade hon i ett af sina bref, att dessa sedlar legat i helvetets djup. De hafva gifvit min son mera bekymmer än hjelp. Ingen i Frankrike eger en skilling mera. — Min son var en gång allmänt afhållen, men allt sedan Law kom till Frankrike har han blifvit hatad och blir det med hvar dag allt mera. Ingen vecka förgår utan att jag får bref, uppfyllda med de förfärligaste hotelser och talande om honom som om en tyran. Jag har just ctt framför mig, som hotar honom med gift. Då jag visade honom det, skrattade han blott. Under tiden hopade sig ökade bekymmer öfver Law, som började frukta allt mera för den storm han sjelf framkallat. Han egde ej något verkligt mod; och fruktande för sin egen säkerhet, både med afseende på folkmassans hot och enskilde ruinerades hämnd, tog han äter sin tillflykt till regentens palats. Den sednare skrattade som vanligt åt hans feghet och vände hvarje ny olycka till skämt. Slutligen började han dock tänka på sin egen säkerhet. Under fullföljandet af Laws planer hade han utan tvifvel räknat på att kunna under sin regeringstid föra ett yppigt och bekymmerslöst lit. Han hade tänkt rikta sig sjelf, sin slägt och sina gunstlingar. men hoppats att den oundvikliga katastrofen ej skulle inträffa förr än efter regenttidens slut. Han insäg nu sitt misstag — fann att det var omöjligt att mycket länge kunna undgå en explosion och beslöt genast rödja Law ur vägen, för att sedan lägga på honom hela