Aftonbladet – 3 november 1855, sida 1

För det politiska parti, som städse prisat Ryssland såsom religionens och ordningens upprätthållande genius och derföre ej nog kunnat uppstämma sina jubelsånger öfver den politik, som nyss efter Wasadynastiens fall satte vårt fosterlands öden i det intimaste sammanhang och det närmaste beroende af det ryska czarväldets — ja, äfven för dem som, mera undfallande för de nationella sympatierna, inskränkt sig att försvara den s. k. 1812 års politik såsom ett nödvändigt ondt och Carl Johans nära förbund med Alexander såsom den enda vägen till räddning i de förhållanden hvari fäderneslandet då befann sig, har utgifvandet utaf de två sista delarne af de beryktade Bergman-Schinkelska Minnena, kommit förfärligt olägligt och illa till pass. Detta arbete, hvars första delar vunno ett så utmärkt välvilligt upptagande hos den officiella och halfofficiella pressen, krossas nu under tyngden af en fördömelse, hvartill vi i den litterära och vetenskapliga kritiken i vårt land knappast sett något motstycke. Det är ej nog att man frånsäger dess samlare och utgifvare hvarje uns af historisk kritik, trovärdighet och sundt förnuft och. beskyller dem att hafva förfuskat, om ej rent af med flit förfalskat, vår historia, samt öfver de tider de behandlat spridt alldeles oriktiga och förvillande begrepp. Svenska Tidningen har äfven öfver produkten af deras mödor: fällt det dräpande domslutet, : att det är den mest osvenska och ofosterländska bok som sett ljuset sedan 1809. Det är ej en kritik; det är en anklagelse; som går på snart. sagdt heder och ära. Från samma håll anklagas derjemte Minnenas samlare, konung Carl: Johans f. d. adjutant, hr öfverste von Schinkel, för den djupaste otacksamhet mot sin höge välgörare, i det han begagnat de honom anförtrodda dyrbara meddelanden : på ett sätt som, långt AA Ar SIDE TEA REN STESIA UREA ASTANA