: utbetalningar, och att tillåta emåsummor utI vexlas mot pappersmynt. Vid bankens portar Hoch på den närgränsande gatan trängdes geI nast en uthungrad folkmassa, begärande att I för sina sedlar på tio livres få tillvexla sig I klingande mynt. Så stort var tilloppet och Iden oerhörda trängseln, att flera personer qväfdes och krossades till döds. Trenne lik iburos af mobben till gården utanför Palais Royal. Somliga skreko på regenten, uppmanande honom att komma ut och taga i ögnasigte följderna af sitt förderfliga system; andra fordrade hämnd och död på Law, den bedragaren som bragt så mycket elände och nöd öfver nationen. Ögonblicket var kritiskt, folkraseriet tilltog likt en storm, då statssekreteraren Le Blanc I slutligen framträdde. Han hade redan skickat efter vakt och sökte nu blott vinna tid. Utväljande sex eller sju storväxta karlar, hvilka tycktes vara mobbens egentliga anförare, sade han lugnt: Bären bort dessa döda, mina vänner, fören dem till någon kyrka och kommen sedan straxt tillbaka, skolen j få er betalning. De lydde ögonblickligen; ett slags likprocession bildades, trupper anlände och skingrade dem som stannat etter, och Paris blef sålunda rilddadt från upplopp. Omkring klockan tio på morgonen, då allt var lugnt, vågade Law begifva sig i vagn till Palais Royal. Han helsades med rop och förbannelser, då han for genom gatorna, och uppnådde, halft ihjälskrämd, Palais Royal. Regenten skrattade åt hans rädsla, men behöll honom hos sig och skickade hans vagn tillbaka, hvilken at mobben blef stenad och sönderslagen. Underrättelsen härom meddelades parlamentet midt under en af dess stormigaste debatter, angående påbudet om handelsmonopolierna. Förste presidenten, som aflägsnat sig på en kort stund, återkom och meddelade nyheten i en skämtsam kuplett: Messieurs, niessieurs! bonne nouvelle! Le carosse de Law est reduit en carelle!s G0o herrar, go herrar! en nyhet! Laws vagn är i småsmulor kr ln Slutet följer. .