Aftonbladet – 1 november 1855, sida 2

mekaniskå och fysikaliska instrumenter samt af urmakaregesällen M. P. Lundström, som nu mera kallar sig Petr, om rättighet att få anlägga fabrik för tillverkning af mekaniska instrumenter. — Exporten från Egypten af spanmål och majs har, enligt kommerskollegium i officiel väg meddelad underrättelse, blifvit förbjuden från den 6 Januari nästkommande år. — — Enligt från Söderköping ankommen underrättelse har dervarande postmästare, förre biträdande polismästaren i hufvudstaden; Nils Limnelius, i går aflidit. — Pianisten Fredrik Lindbolm har, jemte sin broder Albert, äfven pianist, anländt till Leipzig, hvarest de ämna fortsätta sina musikaliska studier. Alla lärarne vid conservatorium derstädes emottogo de båda ynglingarne med särdeles hjertlighet, men förnämligast blefvo de väl emottagne af Moscheles. De tillbragte en hel dag hos den älsklige tonkonstnären. Fredrik Lindholm spelade flera kompositioner för honom. Moscheles var mycket belåten med hans spel i allmänhet, och vid en af kompositionerna uppsteg gubben, klappade spelaren på axeln och yttrade: Spelar ni alla edra pjeser så väl som denna, så har ni här ingenting att lära. Särskildt har M. berömt svenska musikaliska akademien, sägande, att de elever som derifrån kommit, alltid egt grundliga och säkra kunskaper, ej mindre i piano än i harmoni, sång, orgel och violin. I ett bref till akademiens pianolärare, hr van Boom, har Moscheles tackat honom för de utmärkta pianoelever han skickat till Leipzig, och gratulerat akademien att ega hr B. till lärare. (P.T.) — General Canrobert, hvars namn nu åter, med anledning af den mission han erhållit till hofvet i Stockholm, af telegrafen kringföres till Europas mest skilda länder, blir af samma anledning i dessa dagar mer än förut föremål för vår allmänhets uppmärksamhet. Ehuru vi redan vid föregående tillfällen meddelat åtskilliga drag ur hans lefnad, torde således några biografiska notiser. om honom i detta ögonblick icke sakna intresse för våra läsare. — Generalen, hvars hela namn är Frangois Certain Canrobert, är ännu, jemförelsevis till den grad och det rykte han redan förvärfvat, en ganska ung man. Han är född 1809 i Lotdepartementet några mil från byn Bastide, Murats födelseort. En liten förmögenhet, som han ärft efter föräldrarne, satte honom i stånd att egna sig åt militäryrket, för hvilket han redan tidigt fattat böjelse. Efter en tvåårig vistelse vid krigsskolan i S:t Cyr, ingick han som simpel soldat vid ett infanteriregemente och afgick med detta till Algier samt deltog i expeditionen till Mascara, der han först utmärkte sig. Genom den del han tog i Tlemcens eröfring och bataljerna vid Sidi och Yacub erhöll han 1837 kaptens rang och kort derefter Hederslegionen. Sedan han ytterligare utmärkt sig under fälttåget mot stammen Beni-Massers, utnämndes han år 1842 till bataljonschef och följande år 1843 till öfverste och chef för det andra linieregementet, från hvilket han 1848 förflyttades till chefskapet för zuaverna. Kommendör af hederslegionen 1849, steg han redan det följande året till brigadgeneral,. blef adjutant hos presidenten och utnämndes den 14 Januari 1853 till divisionsgeneral, i hvilken egenskap han vid krigets utbrott tog befälet öfver första divisionen af orientaliska armån. I slaget vid Alma anförde han andra divisionen och stormade med den de branta höjderna till höger om byn Almalamak. Några dagar efter denna minnesvärda drabbning, som öppnade Krim-fälttåget, slutade marskalk S:t Arnaud sin bana och Canrobert ärfde hans ansvarsfulla plats. Det visade sig att kejsaren redan på förhand, motseende ett ombyte af öfverbefälhafvare, hade med sitt val fallit på general Canrobert. Denne mottog armån uti ett kritiskt läge. Utan attega medel att verkställa ett anfall, stod han framför en stad, om hvilken man sedermera blott alltför tillräckligt fått erfara, att den var en af verldens största vapenplatser. Denna stad skyddades af en armå, som oupphörligt tillväxte, och på de förbundna härarnes flank svärmade andra fientliga kårer, mot hvilka man ständigt måste vara på sin vakt. För de förbundna funnos blott två alternativer: att segrande fasthålla sig uti de intagna positionerna, eller att förgås. Ett tredje, ett återtåg t. ex., fanns icke för dessa tappra skaror. Sista ordet torde väl ännu icke vara sagdt uti den mycket omtvistade frågan, huruvida de allierade genast, utan alla förberedelser och utan artilleri, hade bort löpa till storms mot Sebastopol, och om ett sådant anfall haft utsigt för sig att kunna lyckas; men så mycket synes mer än sannolikt, att om ett sådant anfall misslyckats, hade kanske ej en enda man af de förbundna härarne någonsin återkommit från Krim, om ej möjligen såsom ryska krigsfångar. Huruvida Canrobert var ense med Raglan om den försigtigare utväg som valdes, är väl ej tillfullo kändt; men att sluta af hans sednare handlingssätt har man anledning taga sådani för afgjordt. Nog af, han beslöt sigjför den belägring, hvilken redan från början antog dessa jättelika dimensioner som väckt verldens häpnad. Det är i alltför friskt minne under hvilka omständigheter detta verk började för att vi skulle behöfva derom vidlyftigt orda. Farsoter härjade i de allierades leder och härarne voro prisgifna åt ett hårdt klimats hela våldsamhet. Men medan den engelska armen nästan upprefs till följd af bristfälliga anordningar, och medan den engelska pressen genljöd af klagomål öfver den sorglösa apati med hvilken lord Raglan lät allt gå vind för EA AED IR BRASSERIE MAKER den VDM SNARAST AB SLEM REAR ART — då en kunglig förordning af den tjugonde; : a 8 ang i Juni befallde dem att vid vite af två ganger NN om I . 2 a ov 10. 12 1 nad