Maj afsatte han honom från hans embete såsom generalkontrollör, och kommenderade 16 man af schweizergardet att hålla vakt kring hans hus. Han nekade till och med att se honom, då han följande dagen infann sig vid porten till Palais Royal att begära audiens; men efter att hafva spelat denna farce inför publiken, insläppte han honom samma natt i hemlighet genom en liten dörr, hvartill han sjelf hade nyckeln, och fortfor såsom förut att tillsammans med honom hopsmida nya finansplaner. Den I Juni utgaf regenten en förorduing, som tillät hvar och en att behålla i sin ego huru mycket reda penningar som helst. Få voro likväl nu i tillfälle att kunna begagna sig af denna tillåtelse. Alla rusade till banken, men en kunglig befallning uppsköt genast alla utbetalningar tills nya order hunne utkomma. För att lugna allmänhetens oro, skapades en stadsfond af tjugofem millioner med två och en half procents ränta, mot hvilka räntebelopp sedlar fingo utvexlas. De sedlar, som sålunda bortgingo ur allmänna rörelsen, blefvo publikt uppbrända framför Hötel de Ville. Allmänheten hade likväl förlorat förtroendet till allting och till alla och misstänkte bedrägeri och ett hemligt förstånd äfven hos dem som föregåfvo sig bränna sedlarne. En allmän förvirring egde nu rum inom hela den finansiella verlden. Familjer som lefvat i prakt och öfverflöd funno sig plötsligen försatta i fattigdom. Spekulanter, som frossat af den bedrägliga föreställningen om furstliga 1ikedomar, funno alla sina egodelar uppgå i rök. De, som ännu hade någon förmögenhet i behåll, sökte på allt sätt bevara den för den allmänna förstörelsen. Försigtigt folk insåg, att der cj fanns någon säkerhet för den enskildes egendom i ctt land, hvarest myntet ständigt vexlade i värde, och hvarest en despotisk styrelse utöfvade ett godtyckligt välde öfver offentliga säkerheten så väl som öfver hvarje enskilds börs. De började öfversända sina egodelar till andra länder