Aftonbladet – 31 oktober 1855, sida 2

lycka. Då han var hemma, belägrades han rent af utaf lycksökare. De sprängde dörrarne, berättar hertigen de S:t Simon; de klättrade upp från trädgården in genom hans fönster, och gingo genom skorstenspipan ned i hans skrifrum. Samma fala uppmärksamhet visades hans familj af alla klasser. Hofvets förnämsta damer täflade med hvarandra i lågheter, för att tillvinna sig fru Laws och hennes döttrars indrägtiga vänskap. De passade dem upp med lika mycken ifver och förgudade dem lika högt som om de hade varit prinsessor af blodet. Regenten yttrade en dag sin önskan att någon af hertiginnorna ville åtfölja hans dotter till Genua. Sirex, sade nägon närvarande, om ni vill välja bland våra hertiginnor, behöfver ni blott skicka till fru Law; ni skall finna dem alla församlade der. Laws egen rikedom tilltog allt som bubblan vidgade sig. Under loppet af några få månader hade han köpt fjorton stora egendomar, hvilka han betalt med pappersmynt, och allmänheten ansåg detta hastiga förvärfvande af en så enorm fast egendom som ett ovedersägligt bevis på förträftligheten at hans 8 stem, En gång råkade han på en slug säljare, som ej hade så fast förtroende till hans pappersmynt. Presidenten de Novian fordrade att utfå betalningen för en egendom, som han sålt till honom, i klingande mynt. Law lemnade således hela summan, fyra hundra tusen livres i silfver, sägande med ett satiriskt gmåleende: att han verkligen var glad att göra sig af med detta mynt, emedan det skrymde så mycket. Nu hände det sig att presidenten ej hade rätt tydliga fastebref på cgendomen, och penningarne skulle således återbetalas oeh det skedde — men i pappersmynt, hvilket Law ej vågade neka att cmottaga, af fruktan att misskreditera det i allmänna opinionen. (Forts.)