Aftonbladet – 31 oktober 1855, sida 2

frågade lakejen hvem hon var. Ian svarade med ett hånfullt grin: Det är en dam som nyligen ramlat ned från en vindskupa i den här ståtliga vagnen,. Mr Laws domestiker påstodos likagå vinna plötsliga rikedomar af de smulor som föllo från hans bord. Hans kusk, som ansåg sig vara för rik att tjena längre, uppsade tjensten. Mr Law bad honom då skaffa någon annan kusk. Dagen derpå kom kusken till honom med tvenne att välja på, hvilka han påstod vara lika goda, och sade till mr Law: Tag hvilken ni vill, så tar jag den andre. Icke heller behandlades dessa novi homines af Frankrikes stolta adel med det förakt och den högdragenhet, som skulle varit händelsen några år förut. Den gamla noblessena stolthet hade blifvit qväst af girighetens starkare instinkt. Den eftersökte snarare dessa af lyckan gynnade uppkemlingars sällskap och förtroende, och man såg en adelsman med nöje taga plats vid det väl försedda bordet hos en af gårdagens lakejer, i hopp att af honom lära hemligheten att blifva rik. Law gick nu omkring med ett af belåtenhet strålande ansigte, och skenbarligen spridande rikedomar rundt omkring sig. Han är märkvärdigt skieklig i allt som hör till finansernsa, skrifver hertiginnan af Orleans. regentens mor, och har så väl ordnat rikets affärer, att alla konungens skulder. äro betalda. Man springer så efter honom, att han knappast är i fred hvarken natt eller dag En hertiginna kysste till och med här om dagen helt öppet hans hand inför hela allmänheten. Om en hertiginna kan göra så, hvad skola icke då andra damer göra ? Hvart han gick, berättas det, var hans väg besatt af en sniken menniskohop, som väntade på att se honom passera, ech sökte erhålla ynnesten af ett ord, en nick eller ett leende, iksom en blott blick af honom kunnat skänka l