Aftonbladet – 29 oktober 1855, sida 2

kände att det icke vore vestmakternas skyldighet att genast sluta en öfverilad fred, så snart ett stort resultat blifvit tillkämpadt. Man måste medgifva att det vore önskvärdt att på ärofullt sätt blifva kriget qvitt, men detta finge icke ske förr än orsaken, som föranledt kriget, vore undanröjd. Det vore ett förvändt hushållande med blod och: pengar, om man genast efter vunnen öfvervigt slöte en fred, i hvilken man glömde krigets mål, Europas framtida säkerhet och frihet, det mål som ensamt kan rättfärdiga att vestmakterna företagit kriget. Rörande eröfringen af Kinburn yttrar Times bland annat: Genom denna framgång hafva vi banat oss väg till en vigtig del af Syd-Ryssland och kunna öfverlemna oss åt den grundade förhoppning att vi skola förmå framtränga till ryska flottans byggnadsarsenal, Vi ha åter afskurit tvenne den ryska handelns pulsådrar och i hög grad förökat den genom vår blokad förorsakade förlägenhet. På ved och vatten skola vi vid Kinburn icke lida någon brist, och landtungans egendomliga beskaffenhet gör det för våra kanonbåtar möjligt att försvara positionen mot en fientlig stridsmakts alla anfall. Vi ha alltså åter fått fast fot på en punkt af den heliga ryska jorden, vi ha i händerna en ny pant derför, att vi skola sluta fred endast på sådana vilkor, gerom hvilka vestmakternas rättvisa och billiga ändamål fullständigt ernås, och vi ha riktat ett nytt slag mot den kommunikation med det inre landet, genom hvilken deniryska Krimarmen hittills blifvit så förundransvärdt understödd. — De framgångar vi nu ha vunnit och kunna emotse erinra oss på det kraftigaste om hvilken stor fara vi undgått vid wienerkonferensermna och huru mycken tack vi äro skyldiga det stolta trots, som så högmoedigt tillbakavisade de anbud med hvilka vestmakterna läto nöja sig till följd af deras allvarliga fredsbenägenhet. Man betänke hvad Ryssland nu är och hvad det skulle vara om fred blifvit afslutad i April månad. Sebastopol skulle ännu finnas qvar, återstoden af flottan vara oförstörd och fästningsverken vara beklädda med deras gamla rykte om ointaglighet. Ingen af våra kanonbåtar skulle ha inträngt på Azowska sjön och dess tillgänglighet hade fortfarande förblifvit problematisk, såsom tillförene. Anapa vore icke förstördt, Kinburn icke taget, Taman icke besatt, Sveaborg icke bombarderadt och Kars icke med framgång af oss försvaradt. Ryssland skulle med fullkomligt oförminskad makt ha utgått ur striden, och vi skulle ha förlorat de frukter, hvilka vi nu i så rikt mått skörda för sex månaders ihärdighet. På grund af allt detta manar Times till slut vederbörande, att då fredsunderhandlingar härnäst komma å bane, hafva i minnet den vunna erfarenheten och lärdomen, samt tillägger, att om det skall blifva något bevändt med blifvande fredsunderhandlingar, skola de inskränka sig till de krigförande makterna, och att, om Ryssland vill fred, måste det direkt begära. det hos dem, mot hvilka det nu sedan 14, år fört ett orättvist och olyckligt krig. Aflägsnandet från Jersey af de förvista flyktingarne har icke gjort något slut på agitationen derstädes. Fastmer har man beslutat att föranstalta ett nytt möte för att mottaga förklaringar af de flyktingar, hvilka vid det förra mötet ej fingo ordet. Times hotar flyktingarne med förvisning från det engelska området om de skulle fortfara att öppet predika lönmord. De tvenne sista söndagarne ha uti HydePark i London ett slags demonstrationer egt rum mot de höga brödpriserna. Tal ha vid båda tillfällena hållits af personer ur arbetsklassen, men demonstrationerna ha båda gångorna synts temligen färglösa och förfelade. Särdeles blef detta fallet den sista söndagen, då en talare afbröts af ett tillfälligt uppträde bland mängden. Polisen sökte återställa ordningen, men blef dervid mål för förolämpningar af åtskilliga bland mängden, hvilka kastade grästorfvor på konstaplarne. Det anses möjligt att saken kunnat taga en allvarsammare vändning, om icke polisen hade ådagalagt den största hofsamhet och tålmodighet. Det lyckades också polisen att så småningom skingra mängden, dervid den inträdande skymningen och inträffande regn gjorde sitt till. BELGIEN. Kamrarne skola sammanträda den 13 November och öppnas. af konungen personligen. TYSKLAND. Preussen. Från Berlin meddelas under den 23 Oktober följande från Petersburg i bref erhållna underrättelser: Furst Gortschakoff har föreställt kejsaren svårigheterna vid att längre behålla Krim och derföre anhållit om bestämda order, huruvida han skall utrymma Krim eller låta det komma till en stor batalj. Kejsaren har till följd deraf skickat sina båda militärfullmäktige hos de tyska stormakterna, grefvarne Stackelberg och Benkendorff, till Krim, för att inför honom personligen kunna aflägga noggrann berättelse om sakernas ställning; af denna berättelse kommer det att bero, huruvida han ger order att längre hålla ut eller till Krims utrymmande. Enligt samma bref har kejsaren i Nikolajew skadat sig något i foten. Den 23 öppnades den direkta jernvägsförbindelsen mellan Köln och Paris. Sachsen. Utrikesministern v. Beust har afrest till Paris. Waldeck. Regerande furstinnan Kar lyckligen nedkommit med en prins. SPANIEN. Koleran har i Madrid ånyo börjat utbreda sig med så mycken häftighet, att en stockning i affärerna till följd deraf inträdt. Vid ett tillfälle då en deputation från, Catalonien uppvaktade regeringen för att framställa några förfrågningar i afscende på regeringens planer 1 afseende på tullväsendet, har regeringen uti sitt svar lätit motse möjligheten af en reform af tullsystemet i liberal anda, men dock med afscende fästadt på Cataloniens intresse. ITALIEN. Från Turin berättas, att röfvareväsendet dagligen griper alltmer omkring sig i Kyrkostaten. Regeringen har hittat på ett egendomligt medel att söka motverka det onda. På hvarje bys kyrkotorn har man stationerat en med en kikare försedd gensdarm, hvilken måste slå larm så snart han märker några röfvare. Dessa sedan några dagar införda åtgärder hindra dock icke en känd röfvareanförare, Lazzarini, att med sitt band fortsätta sin handtering. TEORKIRT