Aftonbladet – 29 oktober 1855, sida 2

Korrespondenserna innehålla blott långa funderingar öfver de förestående operationerna. I Wien ville man den 22 veta, att Bugoch Dnieprmynningarne skulle forceras med kanonbåtar samt att hufvudanfallet skulle riktas mot Cherson, så att Dnieprfloden skulle bli ny operationsbas och Perekop derifrån angripas. FRANKRIKE. Inskeppningen af trupper fortgår i Marseille med yttersta ifver; på några få dagar hafva ungefär 10,000 man lemnat hamnen, och 3å 4000 man väntades ytterligare för att med allra första afgå. Det officiella protokollet öfver statistiska kongressens förhandlingar kommer att innehålla en förteckning på de arbeten som af kongressens medlemmar äro utgifna. Dessa herrar uppmanas derföre i Monitören att till chefen för franska statistiska byrån insända uppgift på de arbeten i statistik eller nationalekonomi, som af dem blifvit utgifna. Åter har en olyckshändelse inträffat på en af de franska jernvägarne. Detär denna gång på Paris-Lyoner-banan mellan Thomery och Moret. Ett iltåg stötte tillsammans med ett förut afgånget boskapståg. 16 personer dödades och 6 sårades. Economist framhåller uti en särskild artikel motsägelserna mellan de frihandelsgrundsatser franska regeringen nyligen proklamerade i Monitören samt hennes sednaste åtgärd att sätta taxa på köttet i Paris, en åtgärd, som är snörrätt stridande mot den fria fan. delns väsende:. Enligt de af regeringen anställda undersökningarne belöper sig bristen i innevarande års skörd till 12 å 13 millioner hektoliter, således nästan dubbelt så stor som man enligt Monitörens första uppskattning trodde sig ha anledning att frukta. Det oaktadt falla sädespriserna på de flesta marknaderna då rik tillförsel tillströmmar till alla punkter. Hvad som i Paris väsendtligt bidrager till lifsmedelsprisens stegring är de många mellanhandlarne; så säljer t. ex. grönsakshandlaren från närmaste trakten deromkring sina varor till spekulanter i Les Halles, dessa åter till torghandlare, dessa åter till gatuhandlare, och först af dessa köper den obemedlade. Detta förhållande har föranledt tillkomsten af ett sällskap, som konstitucerat sig under namn af Association de lunion des consommateurs, och som har till ändamål att uppköpa de dagliga hushållsbehofven af lifsmedel i gross och mot kontant betalning, till första hand, likväl blott för sällskapets egna medlemmars räkning. För att bilda ett rörelsekapital måste hvarje medlem ega minst en aktie af 25 fr., hvarföre han har rättighet att jemte ränta å 3 Z och andel i vinsten erhålla alla sina förnödenheter från sällskapets lager till inköpspriset, med tillägg af 6 4. För att lätta inträdet för arbetare, har man tillåtit dem att inbetala aktiebeloppet i veckooch månadsafgifter. Sällskapet styres af nio af aktieegarne valda medlemmar, som ej erhålla någon aflöning; den egentliga förvaltningen åligger en särskildt verkställande direktör. Enligt en noggrann beräkning skola konsumenterna på detta sätt inbespara minst 25, stundom till och med 50 och 75 4. Dessa äro grunddragen af den nya organisationen; erfarenheten skall mycket snart visa om resultatet motsvarar de höga förväntningarne. En korrespondent från Paris yttrar om stämningen i Frankrikeföljande ord, som, efter hvad vi från flera håll erfarit, synas ganska träffande: En person, som återkommer från provinserna efter att ha genomrest hela Frankrike, skildrar på följande sätt landets fysionomi: Ganska mycket lidande, som skulle ha medfört en fruktansvärd vinter, om icke Sebastopols intagande och den vunna krigareäran gjort en diversioa. Kejsaren beundras allmänt för sin skicklighet; man sluter sig till honom i medvetande om nödvändigheten af hans bibehållande vid makten — men hans familj är dock icke älskad, för hans omgifning hyser man ingen aktning och man finner föga tro på hans dynastis bestånd. ENGLAND. Det är redan genom telegrafen bekant, att kolonialministern sir William Molesworth åfled d. 22 dennes. Sir W. Molesworth, som var en af ministerens talangfullaste medlemmar, härstammade från en af husets äldsta familjer, som i Cornwall egde betydliga gods och ban hörde under hela sin lefnad till de mest afgjorda och beslutsamma medlemmarne af det liberala partiet. Han var föddi London 1810 och inträdde 1832 i det reformerade parlamentet såsom medlem för vestliga delen af grefskapet Cornwall... Man räknade honom då till de ur Benthams skola utgångna s. k. filosofiske radikala. Hans år 1837 tillkännagifna åsigter till förmån för frihandelssystemet aflägsnade från honom aristokratien i hans hemort, och han valdes till parlamentsledamot för Leeds, men kunde år 1841 icke blifva vald på nytt, och det lyckades honom först 1843 att såsom representant för Southwark åter komma in i underhuset, der han sedan ända till sin död representerade nämde grefskap. Han gjorde sig här bemärkt förnämligast genom sina tal för kolonialreformen och voterade 1550 emot den proposition som gjordes för att rättfärdiga lord Palmerstons utrikes politik. Icke desto mindre blef han, sedan han under Aberdeenska koalitionsministeren hade beklädt den underordnade posten af öfverkommissarie för forstväsendet (ministern för offentliga byggnader), af lord Pal merston utvald till kolonialminister efter lord John Russells afgång och rönte vid detta tillfälle det allmänna erkännande, att man valt den rätta mannen för rätta platsen. För hans verksamhet såsom kolonialminister satte döden en gräns straxt vid begynnelsen. Sir William Molesworth efterlemnar inga barn. Grefven af Harrowby, som för icke lång tid sedan inträdde i ministeren såsom kansler för hertigdömet Lancaster, har i ett tal vid en i London i dessa dagar hållen festmältid