Aftonbladet – 27 oktober 1855, sida 3

drigo de; Narvaez. Märk, -tappre alkald!s sade han, huru en Abencerrag Fåller sitt ord. Jag lofvade återvända som din fånge, men au öfverlemnar jag i stället tvenne fångar i ditt våld. Skåda Xarisa, och döm om jag utan skäl sörjt öfver förlusten af en sådan skatt. Emottag oss som dina egna, ty jag anförtror mitt lif och hennes heder i dina bäsdera — Alkalden var intagen af beundran öfver damens skönhet och morens högsinthet. aJag vet ejs, sade han, hvilken af er som öfverträffar den andre; men jag vet att jag anser mitt slott hedradt och äradt af er närvaro. Betrakten det som ert hem, så länge j värdigas stanna hos mig., Flera dagar dröjde de älskande i Allora, lyckliga af hvarandras kärlek och af alkaldens vänskap. Den sednvare skref ett bref till den moriske konungen i Granada, der han berättade hela händelsen, berömde Abenocerragens tapperhet och omutliga heder, samt begärde för hoxom konungens beskydd. Konungen blef rörd af berättelsen och glad öfver ett tillfälle att kunna bifalla en tapper och ridderlig fiendes önskan; ty ehuru Han ofta lidit af don Rodrigo de Narvaez tapperhet, kunde han dock ej afbålla sig från att beundra hazs hjeltemodiga karakter. -Kallande till sig alkalden i Coyn, gaf han honom brefvet att läsa. Alkalden bleknade och darrade af raseri vid dess genomläsande. Lägg band på din vredes, sade konungen; det finnes ingenting som alkalden i Allora skulle kunna begära, hvilket jag ej, så vidt i min förmåga stod, ville medgifva. Gå derföre du till Allora, förlåt dina barn och för dem med dig hem. Jag vill taga denne Abencerrag i min särskilda ynnest, och det skall blifva mig en glädje att hopa välgerningar öfver er alla. Alkalders brinnande vrede lade sig plötaligen. Han skyndade till Allora och slöt sina barr, hvilka velat falla till hans fötter, ömt i sin femn. Rodrigo de Narvaez frigaf sin fånge utan lösen och begärde blott ett jöfte om hans vänskap till tack. Han åtföljde