Aftonbladet – 26 oktober 1855, sida 2

barat sig, och utpekade för honom sjelfva den punkt i vestern hvarest man sett dess berg uppstiga. j Don Fernardo lyssnade med spänd uppmärksamhet. Han hyste ej mera något tvifvel att deöna mystiska och flyktiga ö ju var densamma som hans med de sju städerna, och att något öfvernaturligt inflytande, som stod i samband dermed, verkat på honom sjelf och kommit ex enda natts händelser att upptaga ett helt århundrades tidrymd. Han försökte, men fåfängt, att lifva öboeraa till ett nytt upptäcktsförsök; de hade uppgifvit spököarne såsom oåtkomliga. Fernando lät dock ej afskräcka sig. Denmra idå fäste sig allt djupare och djupare i hans själ, tilldesz den slutligen blef det enda föremålet för alla bans tankar och ändamålet med hela hans lif. Hvarje morgon begaf ban sig till klippan på Palma-ön och satt der hela Guds långa dagen, i hopp att få se S:t Brasdans förtrollade berg uppstiga öfver horisonten; hvarje afton återkom han bedragen i sina förhoppningar men beredd att morgonen derpå återtaga sia post. Hans ihäraighet förblef dock obelönad. Han grånade under sina fåfinga bamödanden och blef en dag funnen död på sin post. Hans graf visas ännu på Palma-ön, och ett kors har blifvit uppsatt der hvarest han brukade sitta och stirra ut åt sjöm, i hopp att än ex gång få se spök-ön. Anm. För vidare upplysningar angående S:t Brandans och de Sju Städernas ö, dessa bafvets oupplösliga gåtur, hänvisas den vetgirige läsaren till bihanget till Columbi lefvernesbeskrifaing.