Aftonbladet – 25 oktober 1855, sida 3

af främlingar. Har grod vig i ögonen och sig sig förvirrad omkring. Hvar var han? Osmsbord på ett portugisiskt skepp, destineradt till Lisezbon. Hur hade han kommit dit? Han hade blifvit upptagen sanslös från ett på hafvet kringdrifvarde vrak: Doz Fernando ble? allt mer förbryllad. Han äterkallade i minnet tydliger allt hvad som tilldragit sig med hozota på de Sju Städermas ö, ända tills ham släcktes af öfverste kammarherrexs xombrero. Men hvad hade seden inträffat? Hvad hads blifvit af hans fartyg? Var det dess vrak på hvilket han blifvit funnen kringflytamde? Menniskorsa omhring honom kunde ej gifva några upplysningar härom. Har basvor dem att föra hozom till de Sju Städsernas ö, hvilken ej kuade vara långt borta; berättade dem allt hv:d som händt homom der: att has blott behöfde stiga i land, för att blifva emottagsn som adalaatado, då han på furstligt vis ville balöga dem för deras tjenster. De betraktade hears tal såsom en osamiman-, hängande feberyra, och i sin besksdliga omtanka för hans återatällande använde de så starka medel att han fann det rådligt att lemna ämnet åsido och bibehålla en förnuftig tystlåterhet. Slutligen uppkommo de på Tajo och ankrade utanför den namnkunniga staden Lissabon. Don Fernando sprang glädtigt i land och skyndade till sitt gamla fädernehus. En främmande portvaktare öppnade för honom, men kände hvarken till honom sjelf eller hans slägt; ingen Bf det namnet hade, så långt han kuede minnas tillbaka, bott der. Han uppsökte Don Ramiros palats. Han närmade sig balkongen Kvarunder han bjudit Seraf.na sitt sista farväl. Bedrogo honom hans ögon? — Nej! Der var Serafina sjelf bland blommerna på balkongen. Han höjde