Aftonbladet – 25 oktober 1855, sida 2

— Framlidne öfverdirektören Wallmark har genom testamentariskt förordnamde, som för flera år sedan blifvit deponeradt hos kongl. vetenskapsakademien och numera öppnadt, skänkt betydliga summor så väl till nämnde akademi och till de båda universiteten i Up sala och Lund som äfven till slöjdskolan i Stockholm, enligt uppgift till ett sammanlagdt belopp af icke mindre än 80,000 rdr rgs, nemligen till vetenskapsakademien 36,000 rdr, till hvartdera universitetet 16,000 samt till slöjdskolan 12,009 rdr. Den aflidne har genom dessa rika gåfvor äfven åt efterkommande lemnat dyrbara minnen af den varma och upplysta nitälskan för vetenzkapernas och isynnerhet den tekniska bildningens förkofran i vårt land, som gjort honom bland sina samtida högt aktad och vid sin alltför tidiga bortgång allmänt och djupt saknad, KONGL. TEATERN. Under det att primadonna assoluta-fecket änau står obesatt, hvilket dock troligen snar: på ett eller annat sätt kommer att fyllas, har man det nöjet att återse flera af dessa äldre operor, hvilka, om äa till sitt värde öfverallt erkända, dock svårligen på många ställen hyllas med samma pistet som i Stockholm Sålunda gafs i går Trollflöjten för fullt hus och med 2:2e nya rolbesättningar. MI Audre har nemligen uti Pamina sin andra ro! härstädes, och Nattens drottning gilves af fröen Westerstrand. MIl A. har sia styrka uti sin musikalisza enda och bildming: tvenne ting, som ej alltid finxas förenade, och dem hoa såsom Pamins ojemförligt mera än som Martha finger tillfälle att utveckla. Hennes sång visades ock en själfull och psetisk uppfittning af detta parti, som hos Mozart sjelf i denra färg står ensamt. I sådant afseende nämna vi duetten med Pspageno samt arian, efter hvilken hon framropades under förtjent bifall. Äfven i heanes scen i sista fisalet bör mll ÅA. nämnas med beröm för sia renhet i uttrycket och frihet från öfverdrift; dock skulle vid ett par tillfällen, vid dolkscener och vid Taminos återseende, något mera lyftning med fördel kunna anbringas. Likaså äro partiets tonlägen fördelaktiga för mil A:s röst, som här tar sig ganska väl ut; endast en viss prestad tozassats återstår ännu att förbättra, hvilket vid fortsatta studier säkert ieke skall uteblifra. I spelet saknas icke en god riktniag, icta heller uttryck, ehuru säkerhet och rutin ännu Sterstå; äfvem erinra vi om nödvändigheten af en något starkare och mera markerad artikulstion af talrolen. Nattens drottaing är ett parti som ej egentligen tillhör fröken Woesterstrands fack, och hvilket hon mest för sakems skull tycke hafva öfvertagit, hvarföre man ock icke fann något mera lefvande dramatiskt uttryck. Uti första arians recitativ och largosats skulle vi emellertid önska mera nyss och värms, äfvensom vi anse slutsoteas förändring i sista arian ej böra bibehållas. Likaså är detstilleisista finalet, då hon bortlofvar Pamins åt negern, ett momext, hvarvid detlifliga uttryck af fasa, som tonsättaren anbriagat, icke bör förbises. I den tekniska delen af de bida srierna använder fröken W. med mycken fördel sin utomordextligs färdighet, äfveksom man hade tillfälle att beundra hemnes lätthet och sikerhet uti ansättandet af partiets höga och amsträngande toner. För öfrigt går operam såsom man är van att höra den, och i vissa delar msd mycken vård. Endast i dameraas trio och qvistetten i första skten är ensemblen något vacklande; tempot i sistaämude nummer samt tempoförändringen i terzettem vid sista akteus början qvarstå ännu oförbättrads. — Vi vilja för öfrigt blott erinra br Strandberg att han under Paminas aria i tredje akten icke bör nalkas och för hecsne uttrycka sin kärlek; ty om Pamina märker att hans ibärdiga stumhet ej härrör af köld mot hexane, så måste hon antaga en fysisk åkomma såsom orsaken dertiil, och i sådant fall kan hennes badröfvelse rimi ligtvis endast gälla dettas hennes älskares iråkade onda, Dan herrliga ouvertyren gick utmärkt välj och i lyckligt träffadt tilraätt. EERO DEREN