Aftonbladet – 24 oktober 1855, sida 2

versättning af hithörandef bibelspråk borde tjena till norm. Hr Möllersvärd, hvilken sökte upphäfva hvad motständarne finna iohamant i baptismen, pmemligen baraens uteslutanda från den egentliga kristna gemenskapen, dermed att han ville visa huru barnen väl egde ena arfaynd, men ock derjemte en arfoåd, samt att de, sisom utan medvetande af arfsynd och ännu icke-beSäckale af uppsätliga synder, icke kunde känna symdaelirdet, och sålunda hvarken ega någon egentlig tro eller någon rening behöfva. Ar Wiberg upptog egentligen endast frågans exegetiska del, och sökte belysa barmdopets onödighet med vitinesbörd äfven af dess anhängare. Hr Pettersson talade i samma syfining; men haus främmande uttal och ordasktt försvårade uppfattandet af talarens egentliga mening. Å barndopsts försvarares sida uppträdde Isktor Elmblad, hvilken visade att ordet lärjunge ingaluuda är synonymt raed lärd, utan betyder den i en mästares skolas upptagne; bestred hr Möllersvärds framställning angäende barnens tillstånd såsora icke behöfvande rening, hvilket talaren kallade ett nytit evangelium, oehb anmiärkte det motsägande deri, att på samma gång påstå, det barnen ej hafva tro och att de befinna sig i ett saligt tillstånd, ecär utan tro ingen kan blifva salig. Kyrkoherden Lundbergson ädagalade genom en analys af orden i Mathei 28, ati, i motsats med baptisternas förmenande, den erdaing som här föreskrifves tydligen är 1:o upptagandet till lärjunge, 2:0 dopet, 3:o uudervisning genom predikandet sares anförde derjemts språket: Utan en varder född af vatten och anda kan han ej ingå i Guds riken. Tal. anmärkte, att likasom i verldsliga förhåliarden ett testamente kan ermeitagas af ett barn, så ock detta andliga testamente kan af detsamma emottages; frågan vore här om barnens rätt. Mag. Plyborg framställde i några få enkla men vältsliga ord, huru möjligheten af tro äfven hes de spädaste barn ligger deruti att tron är en gudomlig gåfra, som kommer meaniskan tillgodo äfren utan förnuftets medverkan. Rektor Frykstedt sökta visa att den text som handlar om barn: ns oppiagande i Frälsarens faran ingalunda innehåller någonting emot barndepsts giltighet. Oråföragden upptog äfven till besvarande ett och annat af moiståndarnes skäl, och anmärkte bland annat, att om enligt hr Möllarsvärds påstående dopst först blefvs nödigt efter ett fullt erkännande af synden, så skulla det ej vara amnat än eit slags ersittping för dea uppenbara kyrkoplikten. Den lifliga diskussion, hvilken vi här i dess hufvudsakliga momenter sökt skildra, eger sitt egentliga intresse icke deruti att någon förhoppning lärer vara för handen att de afvikande dermed skulle kunna återföras i statskyrkans sköte, utan för det tillfälle härigeom öppnats att medelst en fri diskucsion återföra frågan inom dess rätta sfer, som är öfvertygelsernas, icke kriminalprocessernas. — Korvetten Lagerbjelke var den 14 den1es i Portsmouth och skulle afgå till Medeluafvet. — Från Göteborg skrifves af den 20 Okt.: