Aftonbladet – 24 oktober 1855, sida 2

rika hemvist. Hit hafva mänga klassiska, men störtade gudomligheter tagit sin tillflykt, hvilka en gång styrde hela den poetiska verl den, men nu blifvit beröfvade nästan alla sina attributer. Här hålla Neptun och Ampbitrite ett indraget hof — stt furstehof i landsflykt. Deras hafsekipage, nu mera nästan blott ett vrak, ligger uppoch nedvändt i någoa kringflutem bergshåla, Deras dästa tritoner och utmagrade nereider sola sig likt sjökalfvar på klipporsa; det påstås dock att dessa gudomligheter stundom axtsga en skugga af deras fordna ståt och glida omkring i praktfull glans på det sommarlugna hafvet; och ligger då någon stor iadiefarare för stiltje, med mot masterna slappt flaxamde segel, kan dess sömniga besättning råka få höra de ljufliga tonerna från tritonernas musslor, behagligt klinga för öronen då det osynliga tåget drager förbi. På stränderna af denna underbara ö, häfver kraken (ett diktadt ofantligt sjö-monster) sin oviga kropp och vältrar sig fram öfver stenarne, Här ligger sjöormen, detta mäktiga, men mycket omtvistade hafsvidunder, sammanringlad under mellantiderna af sina uppenbarelser, för de troendes ögon. Här äener till och med dex flygande hollämdarex ex hama, der ham kastar sitt amkar och bergar sitt mörka segel, samt njuter em kort hvila mellam tina eviga irrfärder. Inom den lilla örs många djupa vikar och bugter ligger mårget, aftroilska makter qvarhället skepp, som af dem ruinerade redarer längesedan ansetts som förloradt. Här i dess grottor förvaras många ovärderliga skatter, som mar trott vara af hafvet uppslukade. Här gnistrar fåfängt diamanten och blommar karbunklen, Här ligga hopade rika balar af o.ientaliska sidenväfmader, hela lådor med. perlor och högar af gediget guld. Sådsma äro de under hvilka berättas om denna ö oeh hvilka torde kumma tjena att kasta något ljus öfver följande obesiridligen trovärdiga legend, hvilken jag rekommenderar till mina läsares obetingade tro.