Aftonbladet – 22 oktober 1855, sida 3

Sedankdessa de tilltalades förklaringar blifvit upprepade och erkända, yrkade allmänna åklagaren xt Lindgren och Jan Andersson måtte fällas till ansvar för första resan stöld, hvilket bestriddes af Liadgren, emedan han, innan ätal skett, fullt ersalt Carl Olsson för det stulna höet och af Jan Ansersson, emedan han hvarken tillgripit högt eller användt detsamima sig till nytta. Häradsrätten fällde (Nov. 1853) det utslag att, utan seende derä att Lindgren efter det tillgreppet blifv t upptäckt ersatt Carl Olsson det tillgripnas värde, a vore förfallen till ansvar enligt 47 kapitlet sissgerningsbalkea och kongl!. förordningen den 23 Mars 1807 för första resan snatteri af gods till 16 bkos värde, hvarför ban skulle böta 8 sk. bko elter, i brist af tillgång, undergå tre dagars häkte samt enskildt skriftas och aflösss. Vidkömmarte Jan Anderison, så, enär han vidgätt is han varit närvärande då det olsfliga tillgreppet xedde, samt att han insett att ööet af Lindgren olöfen tillgreps utan att han sökt tjulvaen tindra eller iermera densamma upptäckt eller vidtagit någon särd för tjufvens ställande till laga ansvar, snsäg -adsrätten Jan Andersson vara uti tjafoadsbrottet nära delaktig, att han icke kande undgå derför, vigt 41 kap. 3 M.B., sthridatjofsrätt, hvårför hav ades till enahanda ansvar som Lindgren. Öfver detta ötslag anförde så val Lindgrsn som Jan lersson besvär i Svea hofrätt. M5l:t fö edrogs rs at hofrättsrådet Geijer, som icke fann skål alt 2d drängen Lindgren anginge, göra ändring i häradatens utslag ; men enär, beträffande Jan Andersson, ad emot honem förekommit, ieke efter referentens aka vore af beskaffenhet att till ansvar konna förleda, fann ref. skäligt, med upphäfvand af härad istens i denna del fällda utslag, Jan And. ssson ifrån alet befria — v. bäradshöfdingen Carlen, med hvilss0 bofrättess öfrige ledam5tör, fiskalen Huss, hofiditören Esgerbjelke och höfrättsrädet Munthe, innde, voro åter, hvad anginge Lindgren, af den epivg, att då mälseganden Carl Oisson inför bäradstten erkänt att ban, redan innan åtalet em Liodsn anhäsgiggiordes, med denne aoppajoris om och .dfått betalning för det ifrägavarande höet, sam! 1 sådant förbållande hvarken s!män åklagare eller randen sjelf egt att i mål af ifrägavaraude beskafahet anbävgiggöra den sålunda uppgjorda saken, raraf följer att bäradsrätten icke bort densamma till p-föiog uppt:ga, blefve bäradsrittens utsläg i dena I undanröjdt; Sfrensom och då, hvad beträffar å:a: mot Jan Andersson, rinsakningen icke i nå;on ån föranledde dertill, att ban gjort sig skyldig till ottsligt förhällande i åtalsde afseend-, bemfde piaralitet i horätten pröfrade rättvist stt Jan Ande sa frön ätalet frikänva. Derefter blefvo enligt b3radshöfdingen Cirlens, hof:ditören Lagerbjelkes och hofrkttsrådet Muvthös be iat, pmed afseende å bärädsrättens Belandling a nålet, i hvad det Jan Antetsvnh avginge. bandlinsarne remitterade till advokatfiskälsembetet, till hvilen åtgärd likväl fiskalen Huss och bofrätisrädet Gei jr icke focno anledning. r Advokatfiskalsembetet afgaf siit memorisl den 29 s:stl. Januari, bufvodsakligen sf det innehåll, ait Jan Aaderssons förfarande, att under den nattliga färden beldre än att åt reskamraten dela med sig at sitt aedförda foder, stillatigande åse huru deone, för fylnde af sit bebof deraf, begaf sig upp på en vid 7ågen befiatlig annan person tillhörig foderskulle och :er olofligen tillgrep hö samt derefver i tjufvens säll;kap skyoda bart till annat style och der bevittns b5ets användande, syntes advokatfiskalsembetet, dä Jar Andersson icke eller sedermera på dägot satt sjel!mant röjde brotiet, om ej fallt samibanfalla med näen af de i 41 kap. 3 M. B. uppräknade bändelr, likväl vara af den beskaffenhet, att bäradsrättens i förevarande fall, på Jan Andersson gjorda tillämpsing at samma Isgrum, icke konde af advokatfiskalsembetet betraktas säsom föremål för åtal. Dä detta memorial den 6 sistl. Febr. hos hofrätten f5redrogs, fonns bofrättens fleste hrr ledamöter skäligt att vid advokatfiskalens utlåtande låta bero, hvaremot bofrättsrådet Munthe fann advokatfiskalsembetet böra förständigas att emot tit. Dahlgren anställa och utöra åtal för häradsrättens förfarande, att i förevarande mål dömma rusthällaren Jan Andersson tillansvar. T.ögaran har nn fått am ända fill minntiet