Aftonbladet – 22 oktober 1855, sida 3

Article Image
etta bref med en afskrift efter det ursprungliga anuskript som ännu eftkulerar här i Lutid. Det lyder: Nyåret 1816. Hvem rider så sent på sin svarta häst? I natten luktar det blo?. Hvad flyktar du för, du främmande gäst? Bida riddare god! Förgåfves! Han ser sig ej om, törs ej stanna. Och stjernoraa slockna omkring haus pauna. Försvunna år, var det du? Farväl! Nyligen var du vär kung. Sof godt, om du kan, Du har mord på din själ; Blifver ej sömnen dig tung? Deruppe, deruppe en domare sitter, Försvara dig, mördsre, om du gitter. Din son — det är skönt, att ej slägten ännu Dör ut, då vore det skämdt — Din son blir vär kung och hyllas som du, Narrar hylla alltjemt. Till honom — till honom vi krypande vädje Och tigga af honom all vår glädje. Han kommer. Ur vägen du pöbelhär, Hans häst räknar anor — gif rum! Se kröningsmanteln en munkkäpa är, Hans blick, som ett kloster så skum. Svärd förer han icke den adlige hjelte, Men radband i hand och dolk i bälte. Hurra! hvad kröningspengar han sår! Se på pregeln du pack! Friheten der afbildad stär; Skada föten har black. Sanning der stär ock. Dock synes mig galet Att han predikar från hospitalet. Fridspalmen blef blott ett stamträd till slut, Folken bo i dess skydd, Ä:a sin välling och ge sin tribut, Landet blomstrar af dygd. Handeln är fri och hvar loflig näring, Och vid hvar kröningsfest fri förtäring. Synes dig tiden n krympliog? Nå det Eommer af engelska sjukan. Buza för dvergen. Hans Majestät Ändå till hofnarr kan bruken. Landsförvist blifver på dess begäran En parvenu, som man kallar äran. Hejsan! Religionen är jesuit, Sanningen Scheilingian! Veriden är fri och korpen är bvit, Vivanot påfven och fan! Snart ut till Tyskland jag far för att lära Dikta sonnetter till tidens ära. Välkommet, Nyär, med mörker och mord Och lögn och dumhet och flärd! Jag tänker du arkebuserar vår jord. En kula kan hon vara värd. Hon har revolterat som mängen annat. No, dan du herrskar, skjut henne för pa puan. T nästägbref ämnar jag forsätta den afbrutna anasen af Minnenas 6:te del. Gammal student.

22 oktober 1855, sida 3

Thumbnail