Aftonbladet – 20 oktober 1855, sida 2

hvad man plägar kalla en falsk ställning, — ett ord af olycksalig betydelse i Frankrikes fashionabla vokabulär. Den unge grefven hade varit kapten i österrikisk tjenst, men blifvit afskedad på grund af oordentligt lefnadssätt och vanvördigt uppförande mot prins Louis af Baden, hans chef. För att hejda honom på hans vilda bana och bringa honom till eftertanka, lät hans bror prinsen arrestera honom och skickade honom till det gamla slottet Van Wert inom Horuska domänerna. Detta var samma slott hvarest i fordna dagar Johan van Horu, ståthållare i Gueldern, hade fängslat sin fader — en tilldragelse som gifvit Rembrandt ämnet till en beundransvärd tafla. Guvernören på slottet var en van Wert, sonson till den ryktbare John van Wert, hjelten i så många folkvisor och legender. Det var prinsens mening, att hans bror skulle behandlas med all tillbörlig aktning, ty hans ändamål var att sansa och förbättra honom, ej att straffa och förbittra honom. Van Wert var likväl en sträf och hård man med häftiga passioner. Han behandlade ynglingen på samma sätt som fångar och förbrytare behandlades på de fordna stråtröfvargrefvarnes gamla fästen; han instängde honom i ett fängelsehvalf och öfverhopade honom der med så många förolämpningar och grymheter, att den unge grefvens retliga lynne öfvergick till ett ständigt raseri, bvilket slöt med galevskap. I sex månader förblef den olyckiige ynglingen i detta tillstånd, utan att hans bror underrättades om hans bedröfliga belägenhet eller den grymma behandling hvilken han var underkastad. Slutligen fällde grefven en dag i ett anfall af raseri sina tvenne väktare till golfvet, flydde från slottet och undkom alla efterspaningar. Efter att hafva strukit omkring landet i ett tillstånd af fullkomlig galenskap,