Aftonbladet – 19 oktober 1855, sida 2

— Vid fru Nissen-Salomansz konsert i morgon förekommer i det smakfullt valda programmet en nyhet af högt intresse, nemligen det stora finalet i första akten ur Mendelssohns ofulländad efterlemnade opera Lorelei. Sedan Mendelssohn i yngre år försökt sig i smärre dramatiska arbeten för enskilda kretsar, skred han mot slutet af sin lefnad till ett företag, som till de lagrar han vunnit på tonkonstens alla öfriga fält nu äfven skulle lägga den, som den dramatiska sångmön åt honom bevarat, Att litvets korthet endast till en mindre del tillät detta, är bekant: af operan Lorelei fanns efter hans bortgång blott ett enda nummer; denna förträffliga komposition (sopransolo med kör) är det final hvarom vi ofvan talat. Som man utan kännedom om handlingen endast ofullkomligt skall kunna uppfatta musiken, nämna vi i detta afseende följande: Trakten kring Bacharach vid Rhen vari sagan berömd såsom vattennymfen Loreleis vistelseort. I sjelfva staden bodde en fiskare, hvarg fosterdotter Leonora var utsedd att, vid rhenska pfalzgrefvens förmälning, i spetsen för bygdens unga tärnor frambära sina lyekönskningar till det furstliga paret. I pfalzgrefven igenkänner hon sin egen älskare, som hon förr blott sett i jägardrägt och af hvilken hon nu finner sig bedragen. I sin förtviflan irrar hon i nattens mörker omkring vid Rhens stränder och anropar luftoch vattenandarne om hämnd. Andarne lyssna till hennes böner och lofva henne bistånd, under vilkor att hon för alltid öfverlemnar sig åt dem. Detta moment af handlingen bildar innehållet af ofvannämde fnal, hvaruti fru Nissen Saloman utför Leonoras parti. — Tredje häftet af Nordisk universitets-tidskrift, som nu utkommit i Christiania, och är utgifvet utaf den af norska bestyrelsen valde redaktören, juriskandidaten G. A. Krogh, innehåller följande artiklar: om det norska universitetets och dess observatorii upprinnelse, af professorn Hansteen (bestyrelsens ordförande); de danska hedarne och deras bild