a (Insändt.) Till. Redaktionen af Aftonbladet. Den af Red:n-i Aftonbladet införda artikel om den skeddå förändringen å polismästareplatsen och den:dermed yttrade förmodan att den nye polismå staren ej skulle vara nog erfaren för denna domarsplats, och i följd döraf, den allmänna säkerheten ej vara i fullt goda händer, har gifvit en landtbo orsak till åtskilliga reflexioner, isynnerhet öfver huru lyckliga städerna äro genom tidningspressen, då de kunna sätta sig till motvärn genom denna för många faror. Helt annat är det med oss landtbor, vi måste nöjas med hvad man gifver oss för folk till vårt försvar, och lagars och säkerhetens upprätthållande; fullgöra de sina skyldigheter är det bra, göra de deticke, får det också: vara bra! Vi bönder kunna ingenting haf: y2, som förorsakar oss oro och bekymmer, om ej att på rätter tid kuona vara på bestämd plats med vårs utlagor, men endast vid sådana tillfällen kan mån vara säker. på att länsman är på sin plats, men om tjufvar och ränare kringströfva i socknarne och för. orsåka oro och bekymmeör,: detta bekommer ej så myc: . ket-länsman. Så har förhållandet nu varit i en a7 Stockholms närbelägnaste socknar, der rykistan förrymda -korrektionister skolat uppehålla sig, och från Stockholm utskickade polisbetjenter äro ute för at uppsöka dessa, spridt sig till alla trakter: Under detta sker ett gröfre inbrott den 9 Okt. om natten på trakten, och då länsman efterskickas, för att möjligen genast kunna komma tjufvarne på spåren, och så de utskickade polisbetjenterna till. mötes, inän ner han sig ej, eller ens tager någon notis afinbro:t stölden, så att tjufvarne naturligtvis hafva god tid ait kunna komma än längre bort. Hvarti!ltjenar då länsman? Och: hvarföre afiöna: sådana personer? Men sådant allt får gå här på landet okiandradt, ty vi hat va ingen tidningspress som varnar vid tillsättandetsf platsen, och som håller des:a, berrar vid tygoln dä fullgörandet; af deras skylligheter , utan vi få förskansa oss sjelfva så godt vi kunna och endast betala. Men som alltid godt och ondt skall följas, så hafva vi också värt goda uti detta; ty blifva vi: besiulna, så förspilla vi ej vär tid, eller gäcka vir förboppning, på möjligheten att äterfå hvad vi förlorat, det blif ver med detta som med vära utlagor, vi te aldrig spår af dem, och tjufvarne ä sin sida äro säkra om ait få behålla hvad de en gång fått i händerna. Landtbo, d. !3,, 55: